Kan inte nå servern
1035
665080

Per Krafft d.ä.

(Sverige, 1724-1793)
Utropspris
80 000 - 100 000 SEK
7 070 - 8 830 EUR
7 290 - 9 110 USD
Klubbat pris
Återrop
Köpinformation
För konditionsrapport kontakta specialist
Johan Jinnerot
Stockholm
Johan Jinnerot
Specialist konst och äldre måleri
+46 (0)739 400 801
Per Krafft d.ä.
(Sverige, 1724-1793)

Tiggargosse & La Vielleuse (Liraspelerskan)

Duk 65,5 x 53 cm respektive 66 x 53 cm. Samtida förgyllda och skurna ramar.
A tergo påskrift: ”En Musikalisk Flicka Från Tyroln” samt ”En Musikaliska Gosße ifrån Tyroln – Broder till Flickan Från Samma Ort. Denna Tafla har varit på Åkerö bland Exelensen Grefve C. G. Tessins samlingar, och är så denna Gosse samt Flickan från Tyroln Målade i Wien under Grefen Tessins vistande Därstädes under åren 1735 och 1738.", i bläck på dukarnas baksidor

Tilläggslista

Per Krafft dä, tillskrivna
Utrop 80-100.000 kr

Proveniens

Enligt påskrift a tergo tidigare i Carl Gustaf Tessins samlingar, Åkerö.

Litteratur

Hillevi Pettersson, "Porträttmålaren Per Krafft dä:s verksamhet utomlands 1745-1768", 1994, jfr bild fig 39-40, sid 57-59, sid 156, nr 39 & 40.
Carolina Brown, "Liksom en herdinna-litterära teman i svenska kvinnoporträtt under 1700-talet", 2012, motivgenren beskrivs sid 224ff.

Övrig information

Två målningar av Per Kraft, d. ä. med dessa motiv är tidigare kända, bägge målade i Paris; Tiggargosse, 75 x 52 cm., signerad och daterad 1757 (privat ägo) och La Vielleuse (Liraspelerskan), 62 x 52 cm., signerad och daterad 1758 (Drottningholms slott) (H. Petterson, op. cit.). Till skillnad mot de aktuella målningarna, vilka utgör ett par, var dessa avsedda som individuella målningar; dels är de olika till storleken, dels är de utförda vid olika tidpunkter.
Motiven på målningarna föreställer Savojardbarn, vilka gärna ställde upp som modeller mot en billig penning. Savojarder härstammande från Europas urbefolkning i Savojens alplandskap. Utan möjlighet att försörja sig i sin bergiga hembygd sökte sig många savojarder till städer i det dåtida Frankrike, som deras eget landområde – gränstrakterna mellan Frankrike, Italien och Schweiz – ännu inte tillhörde. Några savojarder begav sig norrut och de första landsteg i Sverige på 1660-talet. I Sverige blev de kallade savojardhandlare eller pudelkrämare (av tyska ordet Beutel, ränsel). Det de utbjöd, genom kringvandrande eller i förhyrda bodar, var små saker av nytto- eller lyxkaraktär såsom knappar, blyertspennor, fodral, knutna rosetter, strumpor, knäband, örhängen, speglar, solfjädrar m.m. , dvs föremål som andra yrkesutövare inte ansåg lönande att ha i sina lager.

Per Krafft d. ä. var verksam i Paris åren 1755-1762. Först 1757 började han intressera sig för genremåleri som i Frankrike vid denna tid blivit mycket populärt. Tidigare hade han uteslutande målat porträtt. Genremåleriets introduktör och främsta representant var Jean Baptiste Siméon Chardin. Andra framstående konstnärer som kom att excellera inom denna motivkrets var Jean Baptiste Greuze, Michel-Nicolas Bernard Lépicié och Noél Halle.
Påskrifterna på de aktuella målningarnas baksidor anger att de möjligen ingått i Carl Gustaf Tessins samlingar på Åkerö Sätesgård i Södermanland. De finns emellertid inte upptagna i bevarade inventarier eller bouppteckningar. Inte heller finns de omnämnda i några inventarier rörande Tessins systerson greve Fredrik Sparres, vilken ärvde Åkerö efter sin morbrors död. Det är dock inte uteslutet att målningarna varit kända för Carl Gustaf Tessin och att de förvärvats av någon inom hans vän- eller släktkrets och under 1800-talet mitt förvärvats till Åkerö av dåvarande ägarna av släkten Arwedsson-Leijonhufvud i tron att de tillhört Tessin.

1757/58 var Kraffts ekonomiska situation i Paris prekär. Han hade vänt sig till riksrådet baron C. F. Scheffer med en ansökan om en pension ur prins Gustavs fond för behövande svenska konstnärer i Paris och sänt fyra små tavlor som prov på sitt konstnärliga arbete. Scheffer hade tydligen aldrig svarat, ty följande år i ett brev av den 29 maj 1758 kontaktar Krafft för första gången Carl Gustaf Tessin och ber denne om hjälp (Petterson, op. cit., s. 53, not 59).
Motiven på de aktuella målningarna, Tiggargosse och Vevlirerska, var ämnen som intresserade Tessin av flera skäl. Äktenskapet med Ulla Sparre blev barnlöst och kompenserades av flera fosterbarn från olika samhällsskikt, bl.a. en köpmansdotter från Frankrike. En mängd porträtt av unga släktingar tillkom genom Tessins försorg. Barnuppfostran och undervisning låg Tessin varmt om hjärtat. I Paris förvärvade han 1741 två målningar; en av den franske konstnären Jean Restout d.y. som föreställer dennes lille son med fallvalk som sitter och lutar sig emot ett bord (Nationalmuseum, NM 882], samt en av den holländske målaren Constantin Verhout föreställande en gosse eller student som somnat över sina böcker på ett bord (Nationalmuseum, NM 677].
Särskilt intresserad var Tessin av gatubarnens villkor och han förvärvade 1742 i Paris en målning av en tiggargosse som luskar sig efter ett original i Louvren av den spanske målaren Bartolomé Esteban Murillo. I sin dagbok skriver han 1757:

”Jag undandrager mig all förundran öfwer Rike männs barn; Ingen konst är, att ligga i en dunfull sidentygs wagga, att lära gå emellan 10 händer, i ledband, och med fallwalck; och att underwisas med trug och förmaning, både af föräldrar och de snabbaste Lärare; Men min förundran är fast större, att sij, ett koije barn, som knapt har lega eller miölck, lära sig sielf gå, traska när det är 4 á 5 år gammalt hela milen och wara i snön, arbeta så snart det mäcktar lyfta händerna, snubbla, lära, förstå och fatta.”

Vid 1700-talets mitt blev det högsta mode bland högreståndskvinnor att under maskeradbaler klä sig i Savojard dräkter och bära en Vielle eller vevlira. Detta framgår bland annat av ett flertal porträtt av den franske konstnären Donat Nonnotte (1708-1785). Tessins maka Ulla Sparre ägde ett sådant instrumentet, en fransysk viellelira med foder, som 1761 förvarades i grevinnans kabinett på Åkerö.
Tessin tvingades avyttra större delen av sin stora konstsamling redan 1749 men fortsatte dock i mindre omfattning att förvärva ett flertal målningar till Åkerö och Läckö slott.

Bukowskis ber att framföra sitt varma tack till Roger de Robelin för hans värdefulla assistans vid katalogiseringen av detta nummer.