Yves Klein
"La Victoire de Samothrace"
Signerad YK och daterad 62 i gjutningen. Numrerad 139/175 i tusch. Blått pigment på gipsgjutning och metall samt sten. Höjd 50, bredd 25,5 och djup 27,5 cm. Gjuten av Jean-Paul Ledeur, Paris.
Proveniens
Galerie Bleue, Stockholm.
Inköpt ovan vid mitten av 1970-talet av nuvarande ägare.
Litteratur
Jewish Museum, New York, "Yves Klein", 1967, ett annat exemplar av verket avbildat på sid 51.
Galleria d'Arte Niccoli, "Une probabile umore dell'idea", 1989, ett annat exemplar av verket avbildat på sid 33.
Kunsthalle Bern, Bern, "Yves Klein", 1971, opaginerad, ett annat exemplar av verket avbildat.
Gimpel & Hanover Galerie, Zürich, "Yves Klein", 1973, opaginerad, installationsbild, ett annat exemplar av verket avbildat.
Rice University, Houston, Institute for the Arts, Chicago, Museum of Contemporary Art, New York, The Solomon R. Guggenheim Museum, Paris, Musée National d'Art Moderne, Centre Georges Pompidou, Paris, "Yves Klein 1928-1962: A Retrospective", opaginerad, 1982-83,ett annat exemplar av verket avbildat.
Mönchengladbach, Städtisches Museum Abteiberg, Mönchengladbach, 1984, ett annat exemplar av verket avbildat sid 107.
Galleria d'Arte Niccoli, "Une probabile umore dell'idea", 1989, ett annat exemplar av verket avbildat sid 33.
Musée d'Art Moderne et Contemporain, Nice, "Premier volet des collections", ett annat exemplar av verket avbildat sid 11.
Claude Fournet, "Musées de Nice - Musée d'Art Moderne et Contemporain", Paris 1990, ett annat exemplar av verket avbildat sid 31.
Claude Fournet och Jacqueline Péglion (red), "Chroniques niçoises - Genèse d'un Musée", Nice 1991, opaginerad, ett annat exemplar av verket avbildat.
Exhibition Catalogue, Cologne, Museum Ludwig, Köln Dusseldorf, Kunstsammlung Nordrhein-Westfalen, Düsseldorf London, Hayward Gallery, London, Madrid, Museo Nacional de Arte Reina Sofia, Madrid, "Yves Klein", 1994-95, ett annat exemplar av verket avbildat sid 247.
Kunsthalle Wien, Wien, "Engel, Engel, Legenden der Gegenwart", 1997, ett annat exemplar av verket avbildat sid 221.
Jean-Paul Ledeur, "Yves Klein: Catalogue raisonné des éditions, et sculptures éditées", 2000, opaginerad, ett annat exemplar av verket avbildat.
Marco Livingstone, "Pop Art", Paris 2000, ett annat exemplar av verket avbildat sid 54.
Museu de Arte de Macau, Macau, "Du Nouveau Réalisme à Supports Surfaces", 2000, ett annat exemplar av verket avbildat sid 89.
Janny Lumeau, "Klein le monochrome" 2003, ett annat exemplar av verket avbildat på omslaget.
Véronique Prat, "La Collection de Georges et Claude Pompidou", 2004, ett annat exemplar avbildat på 81.
Övrig information
EN HUVUDLÖST SPRINGANDE GUD FÅNGAD AV VINDEN
Föreställ dig häpenheten och förundran då konsuln och amatörarkeologen, fransmannen Charles Champoiseau stötte på den nästan två och en halv meter höga bevingade gudinnan år 1863 på den grekiska ön Samothrake. Det tog inte lång tid innan det kunde konstateras att skulpturen utgjorde ett av de praktfullaste exemplaren från hellenistisk tid, ja, kanske till och med skönare än den redan kända Laocoon-gruppen.
Forskning visade att gudinnan troligen mejslats fram ur gråvit marmor ungefär år 200 före vår tideräkning. Genom åren hittades fler delar av hennes draperade kropp, dock aldrig huvudet, vilket säkert bidrog till fascinationen och fantasierna kring Segerns gudinna Nike. Skulpturen fördes direkt efter utgrävningen till Paris, där den sedan dess ingått i Louvrens samling.
Självklart måste det ha varit där som drömmaren och konstattentatsmakaren Yves Klein (1928 – 1962) såg henne. Yves Klein föddes 1928 och är kanske mest berömd för sina Klein-blå objekt. Vad han framför allt bör bli ihågkommen för är att han under sitt alltför korta liv blev pionjär inom performance-konsten, den mest omstörtande konstriktningen efter kubismen.
En tolkning av vad som var Kleins drivkraft var ”alltingheten”. Att kunna omfamna och äga det högsta vackra. Han erövrade den azurblå-himlen genom att helt enkelt påstå att han uppfunnit dess färg, IKB, vilket han gjorde 1957. 1959 erbjöd han försäljning av ett tomrum, Zone de Sensibilité Picturale Immatérielle, där betalningen skulle utgöras av bladguld som slängdes i Seinefloden.
Men Kleins anspråk begränsades inte ”bara” till himmel och hav. Även upphovsmannaskapet till forna tiders storartade konstnärers verk kunde ägas. Följaktligen utförde Yves Klein ett antal gipskopior av världsberömda verk som han täckte med det djupa, matta och omisskännliga pigmentet. Gränsen mellan färg, skulptur, performance, tid och rum kunde därmed upphävas. Nike bör vara den mest storslagna aproprieringen och den som bäst personifierar Yves Kleins egen själ: En huvudlöst springande gud fångad av vinden.
Vi som ror främst
är närmast till segern,
till henne, den mäktiga jungfrun
okuvligt skridande fram
i den väldiga vindens veck,
huvudlös, armlös
ändå en oskärad jungfru
skridande före oss
genom leden av vidunder
som skeppets ögon skådar
Ur Gunnar Ekelöfs dikt Nike från Samothrake ur diktsamlingen Non Serviam (1945).
Formgivare
Klein, Yves (1926-1962) franskmålare, skulptör och performance artist. Trots sin korta karriär (1954-1962) anses han vara en av förgrundsgestalterna för efterkrigstidens avantgarde måleri. Han är känd för sina stora monokroma målningar där han använde den blå färgen ”International Klein Blue”. I början av sin karriär gjorde han ett flertal monokroma verk utförda i olika färger, från 1957 var det dock den blå färgen som gällde. Han utförde även perfomancekonst, målningarna kallades Anthropometries (1958-1960), där kvinnliga modeller täckta med blå färg fick göra avtryck på duken. Yves Klein dog i Paris 1962 efter en hjärtinfarkt
Läs mer