Yves Klein
"La Victoire de Samothrace"
Signed YK and dated 62 in the casting. Numbered 139/175 in ink on verso. Blue pigment, plaster and synthetic resin with metal on stone base. Height, including stone base 50, width 25.5 and depth 27.5 cm. Cast by Jean-Paul Ledeur, Paris.
Alkuperä - Provenienssi
Galerie Bleue, Stockholm.
Acquired from the above in the mid 1970's by the present owner.
Kirjallisuus
Jewish Museum, New York, "Yves Klein", 1967, another example illustrated p 51.
Galleria d'Arte Niccoli, "Une probabile umore dell'idea", 1989, another example illustrated p 33.
Kunsthalle Bern, Bern, "Yves Klein", 1971, np, another example illustrated.
Gimpel & Hanover Galerie, Zürich, "Yves Klein", 1973, np, installationsbild, another example illustrated.
Rice University, Houston, Institute for the Arts, Chicago, Museum of Contemporary Art, New York, The Solomon R. Guggenheim Museum, Paris, Musée National d'Art Moderne, Centre Georges Pompidou, Paris, "Yves Klein 1928-1962: A Retrospective", np, 1982-83,another example illustrated.
Mönchengladbach, Städtisches Museum Abteiberg, Mönchengladbach, 1984, another example illustrated p 107.
Galleria d'Arte Niccoli, "Une probabile umore dell'idea", 1989, another example illustrated p 33.
Musée d'Art Moderne et Contemporain, Nice, "Premier volet des collections", another example illustrated p 11.
Claude Fournet, "Musées de Nice - Musée d'Art Moderne et Contemporain", Paris 1990, another example illustrated p 31.
Claude Fournet och Jacqueline Péglion (ed), "Chroniques niçoises - Genèse d'un Musée", Nice 1991, np, ett annat another example illustrated.
Exhibition Catalogue, Cologne, Museum Ludwig, Köln Dusseldorf, Kunstsammlung Nordrhein-Westfalen, Düsseldorf London, Hayward Gallery, London, Madrid, Museo Nacional de Arte Reina Sofia, Madrid, "Yves Klein", 1994-95, another example illustrated p 247.
Kunsthalle Wien, Wien, "Engel, Engel, Legenden der Gegenwart", 1997, another example illustrated p 221.
Jean-Paul Ledeur, "Yves Klein: Catalogue raisonné des éditions, et sculptures éditées", 2000, np, another example illustrated.
Marco Livingstone, "Pop Art", Paris 2000, another example illustrated p 54.
Museu de Arte de Macau, Macau, "Du Nouveau Réalisme à Supports Surfaces", 2000, another example illustrated p 89.
Janny Lumeau, "Klein le monochrome" 2003, another example illustrated on the cover.
Véronique Prat, "La Collection de Georges et Claude Pompidou", 2004, another example illustrated p 81.
Muut tiedot
EN HUVUDLÖST SPRINGANDE GUD FÅNGAD AV VINDEN
Föreställ dig häpenheten och förundran då konsuln och amatörarkeologen, fransmannen Charles Champoiseau stötte på den nästan två och en halv meter höga bevingade gudinnan år 1863 på den grekiska ön Samothrake. Det tog inte lång tid innan det kunde konstateras att skulpturen utgjorde ett av de praktfullaste exemplaren från hellenistisk tid, ja, kanske till och med skönare än den redan kända Laocoon-gruppen.
Forskning visade att gudinnan troligen mejslats fram ur gråvit marmor ungefär år 200 före vår tideräkning. Genom åren hittades fler delar av hennes draperade kropp, dock aldrig huvudet, vilket säkert bidrog till fascinationen och fantasierna kring Segerns gudinna Nike. Skulpturen fördes direkt efter utgrävningen till Paris, där den sedan dess ingått i Louvrens samling.
Självklart måste det ha varit där som drömmaren och konstattentatsmakaren Yves Klein (1928 – 1962) såg henne. Yves Klein föddes 1928 och är kanske mest berömd för sina Klein-blå objekt. Vad han framför allt bör bli ihågkommen för är att han under sitt alltför korta liv blev pionjär inom performance-konsten, den mest omstörtande konstriktningen efter kubismen.
En tolkning av vad som var Kleins drivkraft var ”alltingheten”. Att kunna omfamna och äga det högsta vackra. Han erövrade den azurblå-himlen genom att helt enkelt påstå att han uppfunnit dess färg, IKB, vilket han gjorde 1957. 1959 erbjöd han försäljning av ett tomrum, Zone de Sensibilité Picturale Immatérielle, där betalningen skulle utgöras av bladguld som slängdes i Seinefloden.
Men Kleins anspråk begränsades inte ”bara” till himmel och hav. Även upphovsmannaskapet till forna tiders storartade konstnärers verk kunde ägas. Följaktligen utförde Yves Klein ett antal gipskopior av världsberömda verk som han täckte med det djupa, matta och omisskännliga pigmentet. Gränsen mellan färg, skulptur, performance, tid och rum kunde därmed upphävas. Nike bör vara den mest storslagna aproprieringen och den som bäst personifierar Yves Kleins egen själ: En huvudlöst springande gud fångad av vinden.
Vi som ror främst
är närmast till segern,
till henne, den mäktiga jungfrun
okuvligt skridande fram
i den väldiga vindens veck,
huvudlös, armlös
ändå en oskärad jungfru
skridande före oss
genom leden av vidunder
som skeppets ögon skådar
Ur Gunnar Ekelöfs dikt Nike från Samothrake ur diktsamlingen Non Serviam (1945).