"Dalaröklippor II" ("I skärgården")
Signerad Zorn och daterad Dalarö -87. Akvarell 61 x 33 cm.
Direktör Axel Jacobsens samling, Djursholm.
Privatsamling.
Privat ägo.
Glaspalast, München, "III. Internationale Kunstausstellung", 1 juni - 28 oktober 1888, kat nr 2001.
Nationalmuseum, Stockholm, "Opponenterna av 1885. Utställning till sextioårsminnet av det första moderna genombrottet i svensk konst", 16 mars - 16 maj 1945, kat nr 554 under titeln "Badande kvinnor" (enligt utställningsetikett a tergo: "Badtavla med två modeller i solsken, Dalarö").
Nils Lago-Lengquist, 'En konstälskares hem i Djursholm', artikel i "Svenska hem i ord och bilder", 1930, möjligen identisk med "Från Dalarö" ("en mindre tavla, med samma motiv, som mästaren behandlat på större dukar"), omnämnd sid 50.
Gerda Boëthius, "ZORN. Tecknaren. Målaren. Etsaren. Skulptören", 1949, omnämnd sid 238 samt upptagen i katalogdelen under år 1887, sid 543 (under titeln "Studie till 'Sommar' ").
Gerda Boëthius, "ZORN. Människan och konstnären", 1960, jfr "Naken på strand" (olja, 1887), avbildad helsida i färg, Pl. 17.
"Dalaröklippor II" ("I skärgården") tillhör en handfull mästerverk vilka utfördes under den betydelsefulla vistelsen på Dalarö sommaren 1887. Emmas mor, Henriette Lamm, hyrde sedan 1879 sommarnöje på Dalarö och makarna Zorn hade även tillbringat föregående sommar, 1886, på platsen. Den första vistelsen mindes Zorn enligt följande i sina självbiografiska anteckningar: ”Hemkomna till Sverige bodde vi hos min svärmor på Dalarö och började jag genast gå lös på naturen, att lösa nya problem. Vad som nu tycks ha lockat mig särskilt var vattnets lek och reflexer, att riktigt få det att röra sig, sätta vågorna och allt i perspektiv och vetenskapligt förklara allt med minutiös skärpa. Också invecklade snår i granskog och törnbuskar, alltid med några figurer som med sin färg avbröt enformigheten i tavlan”.
Vattenskildringarna från Dalarö, sommaren 1886, präglas av Zorns oerhörda skicklighet som akvarellist och motivkretsarna baserades ofta på skildringar av sommargästernas bekymmerslösa tillvaro i båtar och på bryggor. När Anders och Emma återvände följande sommar önskade Zorn emellertid utveckla sitt måleri ytterligare: ”Hemkommen bodde vi åter hos svärmor på Dalarö där jag målade vågskvalp. Återigen vattnets lek lockade nere vid bryggan. Hur jag just denna sommar kom att försöka vad som ännu är mitt älsklingstema, den nakna kvinnokroppen ute, minns jag ej. […] Jag fick en av Akademien förskjuten modell (för tjock) karamellarbeterska, seglades av en gubbe på Dalarö ut till en närliggande ö och målade där några badande kvinnor efter denna frodiga flicka. En kombination av gråa klippor, tall, naket och vatten”.
Zorns produktion från Dalarö sommaren 1887 har av konstvetenskapen setts som den egentliga utgångspunkten för vad som kommit att betraktas som konstnärens kanske viktigaste motivkrets: ”naket i det fria”. Redan år 1923 skrev Tor Hedberg: ”Sommaren 1887, som tillbragtes hos svärmodern på Dalarö, betecknar som sagt en avgörande vändpunkt i Zorns konstnärsbana. Det var nu han kom in på studiet av naket i fria luften, av badande kvinnor, det som sedan blev hans älsklingstema och som han aldrig tröttnade att i skiftande former upprepa. […] Det var det befolkade landskapet han älskade, icke den ödsliga vildmarken. […] Redan i hans första vattenbilder, de från föregående år härstammande Dalaröstudierna, ingå figurerna som en integrerande del: roende fiskare eller barn, sommarklädda damer på bryggorna. Men samhörigheten med vattnet, som ännu i främsta rummet tjusade honom, blev icke nog intim och så kom helt naturligt badmotivet som den sökta lösningen. Han fick så även ensamhet och ostördhet för sitt arbete, kunde söka sig längre ut i skären, till friskare och mera oberörda motiv, och så fick han till slut stoff för den hedniska, ungdomligt sensuella lyckoberusning som fyllde honom och var ett med hans skaparglädje” ("Anders Zorn. Ungdomstiden 1860-1893").
Som Hedberg mycket riktigt påpekar spelar modellerna en avgörande roll för kompositionens helhet. Katalognumret är utfört i mycket nära anslutning till akvarellen "Sommar" vilken såldes på Bukowskis Klassiska vårauktion 2011 för nära tolv miljoner kronor! I "Sommar" återger Zorn modellerna i en mer dämpad dager där det reflekterande ljuset fått en reducerande effekt. I "Dalaröklippor II" ("I skärgården") utgår konstnären emellertid från en starkare dager där vattnet, klipporna, vegetationen och de nakna kvinnokropparna reflekterar solljuset i en klarare kolorit.
Hans Henrik Brummer uttrycker det enligt: ”I sina första försök att låta den nakna kvinnokroppen förenas med den omgivande naturen var han emellertid inte oförberedd; han var på väg att finna en penselskrift som gav honom ökade möjligheter att fånga ljusets avmaterialiserande inverkan på landskapet, dess förmåga att upplösa konturer och kroppslighet” ("ZORNMCMLXXXIX", 1989).
Auktionens akvarell är ett utsökt exempel på Zorns mästerliga handlag som akvarellist vid den här tiden. Kompositionen är ett genomfört prov på hur han översätter den japanska konstens plan, volymer och accessoarer till realistisk natur och understryker rörelse och spänning med ett fåtal figurer. En hög klippa till höger, tallar med japanskt mjuka barriga grenar, en utblick över vatten, vars yta bryts av en badande, medan en annan flicka står vid stranden med ryggen mot åskådaren. Sol och ljus leker över vattnet, stranden delvis mörk och valörerna i tallarnas grönska, klippor och sand är iakttagna på ett raffinerat sätt.
Hans Henrik Brummer beskriver dessa motiv på följande sätt: ”Genom tallvegetationen uppstod beskuggade zoner, där ljuset återstrålades i mörkare klanger. Dessa ljusförhållanden förekommer på en serie bilder av ett strandparti i japanskt perspektiv och här lyckades Zorn ganska väl smälta samman ’gråa klippor, tall, naket och vatten’ till ett enhetligt valörmåleri”.
Enligt ovan anförda resonemang präglas kompositionen av inspiration från den japanska träsnittskonsten, vid denna tid högsta mode i konstnärskretsar, vilket även påtalats av Gerda Boëthius: ”Man kan ofta peka på att direkta motsvarigheter finnas till kompositioner i denna sommars arbeten och japanska träsnitt. Han förvärvade också en ganska stor samling dylika” ("ZORN. Tecknaren. Målaren. Etsaren. Skulptören", 1949).
Sättet att beskära motivets olika delar har sitt ursprung i denna typ av grafik men kan även härledas till, den då ganska nya, fotokonsten. Birgitta Sandström berör detta faktum i sin analys av en annan av Zorns skärgårdsakvareller ("Kyrkviken vid Lidingö", 1883, Zornsamlingarna Mora): ”Kameratekniken hade utvecklats och blev mer tillgänglig för gemene man, som kanske inte brydde sig om att komponera sin bild utan tog ’snapshots’, bilder som tog ett avsnitt av det man hade för ögonen för tillfället. Det var linsen som begränsade bildens ytterkanter, inte fotografen, och resultatet kunde bli avskärningar liknande dem på denna akvarell. Den höga horisonten, ett arv från impressionisternas sätt att komponera, bidrar till att ge bilden djup och koncentration” ("Zorn. Mästerverk", 2010). Även om Sandströms initierade analys handlar om ett annat verk äger påpekandet giltighet vid betraktandet av katalognumret.
Auktionens akvarell rönte tidigt publik framgång då den ställdes ut som ett av över 2700 ”samtida” konstverk på "III. Internationale Kunstausstellung" i München år 1888. I Sverige synes den endast ha ställts ut publikt vid ett enda tillfälle då Nationalmuseum i Stockholm år 1945 arrangerade "Opponenterna av 1885. Utställning till sextioårsminnet av det första moderna genombrottet i svensk konst". Utställningen omnämndes i katalogen som ”det helt säkert största utställningsföretaget i Nationalmusei historia”! Akvarellen ingick då som en naturlig del av ett sammanhang där övriga mästerverk av konstnären utgjordes av bl. a. "Törnsnåret", "Kapprodd", "Från Algers hamn", "Le Tub", "Une première" samt "Ute".
I början av 1900-talet ingick akvarellen i direktör Axel Jacobsens omtalade konstsamling. Förutom katalognumret inkluderade denna samling andra enastående målningar av Zorn till vilka hör bl. a. "Utsikt från Skeppsholmskajen", "Une première", "Midnatt" och "Brödbakning". Därefter ingick akvarellen under en lång rad år i ytterligare en betydande privatsamling innan den övergick i privat ägo och nu bjuds ut till försäljning.
Anders Zorn föddes i Mora 1860. Redan vid unga år förstod man att han hade konstnärliga anlag, 1875 reste han därav till Stockholm och började som elev vid dåvarande Slöjdskolan (nu Tekniska högskolan) i Stockholm och inom kort började han på Konstakademin. Från början tänkte han bli skulptör, men inom kort tog akvarellmåleriet över, det medium som skulle bli hans ända fram till 1887. På elevutställningen 1880 fick Zorn sitt genombrott med akvarellen "I sorg". Följande år vinner Zorn också internationellt rykte som porträttmålare. Hans akvarellmåleri når snart sin absoluta höjdpunkt, hans mest kända verk från perioden är Vårt dagliga bröd från 1886. Kort därefter övergår Zorn till oljemåleri, vilket sker med omedelbar framgång. Huvudsakligen vilade hans rykte på hans porträttkonst och han kom att avporträttera många storheter, till och med presidenter, exempelvis avporträtterades Theodore Roosevelt i en etsning. Just hans etsningar kom i hög grad att bidra till hans framgång. I slutet av 1880-talet började Zorn att arbeta i den genre som alltmer skulle komma att bli hans kännetecken, nakenhet i det fria. Vattnets rörelser och ljusets reflexer på vattenytan hade länge intresserat honom och nu komplicerades motivet genom att placera en modell vid eller i vattnet, i syfte att skildra en syntes mellan natur och människa. 1896 flyttade makarna Zorn hem till Sverige och Zorngården i Mora, som medförde ett ökat intresse för hembygden, vilket kom att speglas i hans kommande måleri. Av konstnärens scener från Moratrakten, dess allmoge och urgamla traditioner var "Midsommardansen", idag vid Nationalmuseum, den målning som Zorn själv värderade högst.
Läs mer