Kan inte nå servern
414
417991

Lena Cronqvist

(Sverige, Född 1938)
Utropspris
5 000 000 - 6 000 000 SEK
442 000 - 530 000 EUR
455 000 - 546 000 USD
Klubbat pris
4 500 000 SEK
Omfattas av följerätt

Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:

I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto

Köpinformation
Bildrättigheter

Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.

Lena Cronqvist
(Sverige, Född 1938)

Sammanhållen grupp om sex skulpturer av Lena Cronqvist, utförda 1998.

"Flicka med flätor". Signerad Lena Cronqvist och numrerad 2/4. Brons, höjd 124 cm.

"Flicka med fågel". Signerad Lena Cronqvist och numrerad 3/4. Brons, höjd 136 cm.

"Flicka med tummar i öronen". Signerad Lena Cronqvist och numrerad 2/4. Brons, höjd 131 cm

"Flicka med händerna i sidan". Signerad Lena Cronqvist och numrerad 3/4. Brons, höjd 129,5 cm.

"Flicka med hopprep". Signerad Lena Cronqvist och numrerad 2/4. Brons, höjd 158 cm.

"Flicka med hästsvans". Signerad Lena Cronqvist och numerad 1/4. Brons, höjd 133 cm.

Proveniens

Galleri Lars Bohman, Stockholm
Privat samling

Utställningar

Historiska Museet, Stockholm, "Arkipelag", 16 januari – 26 april 1998.

Litteratur

Lokstallet Konsthall, "Lena Cronqvist - Årets konstnär", 2000, jämför bilder i katalog.

Övrig information

Jag såg Gud – hon var svart, sa en astronaut som återvänt till jorden. Det kan ha varit skulpturer av Lena Cronqvist däruppe. Här på jorden, på bilden här intill, står sex svarta små gudar, sex apostlar med sina attribut och sina karaktärer. Alla är nakna, utom en som ännu inte hunnit ta ur flätorna ens. Kroppshållningen röjer att hon är den undrande anföraren i den sammanhållna kärntruppen, ett halvdussin som håller ihop i ett eget arbetslag. Alla de övriga många systrarna är på ensamma uppdrag på annat håll, Gud vet var. Eller kanske Swedenborg vet, som säger att Guds bästa änglar bor i himlens mitt, men åtskilda i varsitt hus.
Kanske är alla Cronqvists flickor mer att likna vid Linnés lärjungar som skickades ut i världen för att kunskapa (på hans tid hette det kundskapa, och säl hette själ). Somliga av Linnés lärjungar återvände till honom i Uppsala med naturens halvhjärtade löften, andra inte, för de dog utrikes och själen for till himlen för att kundskapa, som astronauten. Linné var nog enig med Aristoteles som påpekar att naturen är fylld av goda avsikter, men den förmår inte genomföra dem. Cronqvist visar att också själva livet säkerligen är fyllt av goda avsikter, men inte heller livet förmår genomföra sina avsikter, de skrumpnar och mister sin skönhet.
Men Cronqvists flicka tänker ändå inte dö och fara till himlen på själens rygg, hon inte ens åldras för hon har inte ens ålder, rumtiden har krökts, hon vandrar i en spegelsal och betraktar sig själv där hon var för en stund sedan och sedan sig själv där hon kommer att vara om en stund. Tiden (brons är evigt) biter sig i svansen bland speglarna och slår knut, stoppknut, som grus i timglaset. Minnet självantänder. Flickan stiger ut i rummet med sin resning, sin hållning och sin brännande blick mot betraktaren som känner sig avklädd själv. Hela kroppen tittar på betraktaren, en ögonfoting, ett ögonvittne så att man i bryderi börjar fixa flätorna (om man har några) och kolla gylfarna (om man har några). Man vill skynda sig att möta dessa små svarta gudar med respekt och aktning, man vill återbörda det allvar de visar. Men hur och när? Och var? Hur ska man möta dem - med självrannsakan? När ska man göra det – för alltid? Och var - här i det inkrökta rummet som kysser sig själv därbak?

Betraktaren grunnar över vilka Guds löften som flickorna förvägrats och vad som i gottgörelse kan sägas nu, och av vem.
Hamlet säger till skådespelarna (till oss) att konsten håller upp en spegel för naturen, ”to show virtue her feature”.
Speak the speech! manar han sina actors (skådespelare är missvisande, aktör är bättre). Med ens är det konstbetraktaren själv som står på scenen med spegeln i hand som en förkonstlad stammande aktör inför de tysta, nakna, betraktande flickorna – nu plötsligt hans publik som tycks vänta på hans action – ty människor tror att när de är intresserade av konsten så borde också konsten vara intresserad av dem. Vad ska han säga dem? Men Shakespeare säger bara hur människan talar, tänker, uppträder och känner – inte hur hon ska göra det. How, but not how to.

-Hur vara och hur inte vara, det är frågan… mumlar betraktaren till sist (i den första Bill-boken är översättningen mer pliktskyldig: – Ja, läspade Violet.)

I speak, therefore I am, sa Descartes… not. Flickorna talar inte – de tänker, och de minns, därför finns de till. They rest in silence.

Var fanns de tigande flickorna innan Cronqvist förde ut dem, innan hon utförde dem, att vara (eller inte vara) i dagsljuset? Kanske befann de sig i inre exil, på inre uppdrag hos henne, eller inkognito hos andra. Nu har de slutligen (äntligen med Linnés språk) efter konstnärens långa varande i konsten rematrierats och har nu ett och annat allvarsord att berätta här i origo om nuet i det förflutna, och om det förflutna i nuet.

Ett motsatsord till allvar kan vara falskhet. Inför dessa skulpturers allvar springer falskheten i luften, högt, högt i luften. Astronauten såg nog rätt däruppe – Gud är svart, och hon menar allvar… serious allvar.

DAN WOLGERS

Formgivare

Lena Cronqvist är född och uppvuxen i Karlstad. Konstintresset vaknade tidigt och hennes första studier ägde rum i England, vid Bristols Konstskola. Väl hemkommen därifrån upptog hon studier vid Konstfack men hon lämnar efter en tid denna institution för att gå vidare till Konstakademin då hon sökte större utrymme för att kunna utveckla sitt måleri. Just "Måleri" i ordets mer traditionella bemärkelse handlar det om när man synar Lena Cronqvists måleri. Förvisso är hon en konstnär i den stora moderna traditionen med Edvard Munch och Francis Bacon som inspirationskällor men hennes konsthistoriska referenser är många och kärleken till "hantverket" går inte att ta miste på. Lena Cronqvist är en mycket driven "kolorist" och excellerar inte sällan i de mest osannolika färgkombinationer - få har väl lyckats måla så varmt och så kallt på samma gång som Lena Cronqvist. Hennes motivvärld ter sig för många mycket utmanande och alltför privat. Hon använder ofta sig själv som modell - gärna i vardagliga situationer som laddas med skarp psykologisk karaktär. Hennes "madonna-bilder" från 1970-talet är ett bra exempel på detta. Hon vänder också våra blickar bort från det konventionella, inte minst är hennes sätt att porträttera och avbilda flickor spännande. Hos Lena Cronqvist är flickorna fula, elaka och allmänt obehagliga - en mycket stark kontrast till hur flickor vanligtvis framställs och framställts genom konsten. Under senare år har Lena Cronqvist arbetat med att utforska åldrandet med sig själv som modell - hon är en konstnär som ständigt söker nya, mycket mänskliga teman. Hon är även en mycket skicklig skulptör och flera av hennes bronsskulpturer har sålts för ansenliga summor på auktionsmarknaden. Lena Cronqvist har även en fin grafisk produktion, av vilken den s k "Strindbergsmappen" är den mest kända. Till hennes mest kända verk hör bl a "Trolovningen" - en parafras på Jan van Eycks ikonografiskt symboltyngda målning "Arnolfinis Trolovning". Det är konstnären och maken Göran Tunström som är huvudpersonerna och symboliken är minst lika tung men bär helt andra betydelser; hos van Eyck finns en hund = trogen, den är hos Lena Cronqvist ersatt med en katt = går sin egen väg!

Läs mer