Auguste Rodin

Skulpturen kommer att medtas i den kommande "Auguste Rodin - catalogue critique de l'oeuvre sculpté" som är under arbete av Comité Rodin på Galerie Brame et Lorenceau av Jérôme Le Blay med arkiv nr 2012-4017B.
Det finns endast tio kända gjutningar i denna storlek från perioden 1915-1925.
Kopia på utbetalning från Johan Throne-Holst till Bukowskis, daterad den 3 november 1976 medföljer.

Tänkaren är en av världens mest kända skulpturer och den återfinns utförd i flera olika format. Auktionens skulptur tillhör det minsta formatet. Inte desto mindre slås man av denna figurs suggestiva kraft. Människan, försjunken i tankar, kanske inför ett svårlösligt problem – så närvarande i sin monumentalitet, så full av handlingskraft och - ändå så frånvarande, så skönt isolerad i sin egen tanke, kontemplationen personifierad i bronsens elegans! Utkastet till ”Tänkaren” utfördes för första gången år 1880 så som krönande centralgestalt på Auguste Rodins monumentaluppdrag Helvetesporten. Denna skulptur skulle vara 70 cm hög och gick under arbetsnamnet ”Poeten”, en anspelning på Dante Aglighieri som skrev Den Gudomliga Komedin – vilken också är monumentets litterära urkälla. ”Poeten” lutar sig framåt och betraktar det helvetiska som utspelar sig framför hans ögon emedan han också betraktar sitt verk, nästan såsom en förtappad själ men i sin givna position också som en ”fri människa”. ”Tänkaren” skiljer sig drastiskt från de så i övrigt expressiva figurerna i sin kraftfulla, värdiga stillhet – förutom en tänkbar Dante också kanske en Adam eller en Prometheus? Flera tolkningar är möjliga men influenserna från fornkristen konst och Michelangelos ”kolossalgestalter” är tydligt avläsbara.
Auguste Rodin avstod emellertid från att ge sin huvudperson en given identitet, kanske med avsikten att istället få betraktaren att fästa uppmärksamheten på hur skulpturens form och innehåll är detsamma - skulpturens väsen är dock självständig, fullständigt fri från den ”oklädda, klassiska skulpturmodellen”

Auguste Rodin kom från ganska små omständigheter vilket gjorde det omöjligt för honom att följa sin önskan att studera på Konstakademin – École des Beaux Artes men däremot fick han en plats på École Imperiale de Dessin – benämnd ”den lilla akademin”, som sin ”litenhet” till trots hade mycket skickliga lärare, bland andra Jean-Baptiste Carpeaux. Studiemiljön måste också varit inspirerande, till studiekamraterna hörde bl a James Whistler och Henri Fantin-Latour. Jean Baptiste Carpeaux’s skulpturer var influerade av tidens romantiska måleri och han tillämpade gärna måleriska grepp på sina skulpturer såväl i komposition som materialbehandling, därtill var ljus- och skuggverkan viktiga element i hans arbeten. Auguste Rodin måste ha uppskattat sin läromästares sätt att arbeta, det är ingen tillfällighet att Jean-Baptiste Carpeaux ”Ugolino” har stora likheter med skulpturen ”Tänkaren”, inte minst i kompositionen. Från denna skulptur hämtade Auguste Rodin även inspiration till ytterligare en skulptur som ingår i samlingen, nämligen ”Den förlorade sonen”. Till skillnad från Jean-Baptiste Carpeaux blev dock August Rodin, framför allt i sin egen produktion, inte bildhuggare utan snarare en modellör som arbetade fram sina alster i vax och lera - tillblivandeprocessen var central, han var magikern som kunde få liv i materialet med hjälp av sina händer, inte med mejsel och klubba.

”Quand un bon sculpteur modale des corps humains, il ne représente pas seulment la musculature, mais aussi la vie que les rechauffe”

Efter fullgjorda studier på ”Petit École” arbetade några årAuguste Rodin som ornamentsbildhuggare hos Albert-Ernest Carrier-Belleuse, först i Paris men sedan också i Bryssel där man uppskattade hans hantverksskicklighet och där han under 1870-talet kom att utföra många dekorationsarbeten. Under en resa i Italien 1875-76 upptäckte Auguste Rodin Michelangelos arbeten vilket gav honom impulsen till att söka förverkliga sina egna metodiska och estetiska principer. Han lyckades ganska bra - Auguste Rodin deltog i flera utställningar under 1870- och 1880-talen. Han arbetade även tidvis åt porslinsmanufakturen Sèvres under dessa år. Staden Paris genomgick efter Pariskommunen 1870-71 stora förändringar. Stadsplanerare som Haussmann skapade stora boulevarder och öppna platser, man byggde ut kommunikationerna och gatunäten och ”rensade ut” den gamla medeltida stadskaraktären. Efterfrågan på framför allt dekorativ skulpturutsmyckning i nybarock var hög och för en konstnär som Auguste Rodin fanns många tillfällen att skaffa sig uppdrag. Man anordnade också många tävlingar och stora utställningar som bredvid de viktiga konstsalongerna utgjorde en plattform för den som ville nå framgång. Auguste Rodins arbeten mottogs med varierande resultat. Ibland fick han beröm och utmärkelser men ofta också kritik och efter ett större ”kritikerbråk” på Salongen 1877 fick han som upprättelse i uppdrag av staten att skapa entrén till Musée des Arts Decoratifs. Beställningen måste ha uppskattats av Auguste Rodin – han fick helt fria händer att skapa det han önskade. Äntligen kunde han skapa efter sin egen vision utan krav på ”korrekt naturiakttagelse”. Att Auguste Rodin valde ”Den gudomliga komedin” som källa har många tänkbara orsaker men det laddade drama som den kvalfyllda vandringen utgör måste ha tilltalat en ”känslans skulptör” mycket.

Utan tvekan är ”Tänkaren” den enskilda skulptur från Helvetesporten som blivit mest berömd. Den ställdes ut som separat verk första gången 1888 och har sedan dess varit tillgänglig såsom självständigt verk i olika utföranden. 1904 skapades en kolossalversion av skulpturen och det är framför allt denna ”väldiga” Tänkare som åtnjutit störst berömmelse och beundran. Flera repliker av denna gjutning finns att beskåda på åtskilliga platser runt om i världen, bland annat finns flera i Paris, varav en står placerad i Rodinmuseets trädgård. ”Tänkaren” kröner också gravvården över Auguste Rodin och hans hustru, sömmerskan Rose Beuret vid deras villa i Meudon.

”L’art, c’est la plus sublime mission de l’homme, pusique c’est l’exercice de la pensée qui cherche à comprendre le monde et à le faire comprendre”