Helene Schjerfbeck

Med Schjerfbecks oöverträffade och tydliga blick för djärv komposition av ljus och skugga är portalverket ”Hyresvärden I” ett av hennes viktigaste och mest representativa från tiden i Ekenäs. Den bleka gestaltens skarpa profil står i stark kontrast till den dova bakgrundens mörker. Man kan ana inflytandet från studierna av El Grecos 1500-talsverk men ”Hyresvärden I” innehåller också något högst personligt för Schjerfbeck - en ren komposition fri från onödiga detaljer och fulländad i sin till synes förenkling.

”Inför Helene Schjerfbecks konst tystnar av sig själv frågan om gammalt eller nytt, ja, till och med gott eller dåligt. Här står man inför den stora konsten, här är heligt rum” skrev Svenska Dagbladets konstkritiker Gotthard Johansson lyriskt efter att ha sett hennes stora separatutställning i slutet av 30-talet. Vad som väckt mest beundran hos publiken var framförallt hennes sena verk från 20-talet där hon gärna använde en nästan asketisk färgskala med brunt, grått, gult och vitt.

1920-talet kom att bli ett av konstnären Helene Schjerfbecks mest produktiva årtionden. Det började i februari med en framgångsrik utställning tillsammans med den nystartade konstnärsgruppen ”De fria” på Salong Strindberg i Helsingfors. Där ställde hon ut 19 av sina målningar, sålde flertalet verk och utställningen mottogs mycket väl. Hon förlänades det året även med landets förnämsta orden: ’Finlands vita ros’, och fick nu statsbidrag vilket hjälpte upp den emellanåt ansträngda ekonomin.
Schjerfbeck fyllde 60 år på sommaren 1922 och förlorade sin mor, som hon stod mycket nära, året därpå. Olga Schjerfbecks bortgång kom därför att bli en stor chock för henne då de levt nära sida vid sida och hon helt gick upp i omvårdnaden av sin mor den sista tiden. Samtidigt upplevde hon en viss befrielse, det var dags för uppbrott och inledningen på en ny fas i hennes liv.

Efter sin mors död lämnade hon därför strax det gamla hemmet och hyrde först en lägenhet men våren 1925 lämnade hon Hyvinge för gott och flyttade till Ekenäs i sydligaste Finland. Hon hade varit i Ekenäs ett flertal år tidigare bland annat tillsammans med vännen Einar Reuter till vilken hon hyste de varmaste känslor. Kanske var det minnet av tiden då som kom henne att bryta upp och börja om på denna plats. Den längsta sammanhängande perioden Helene Schjerfbeck bodde i Ekenäs blev från 1925 till år 1941 när hon flydde kriget till Sverige.
Till en början tycktes hon dock mest besviken på platsen - både boendet och människorna. Hon skrev i brev till väninnan Esther Brusiin i augusti 1925 att hon nu bodde i: ”den ljummaste, tråkigaste staden av alla” och beskrev närmre sitt boende som: ”Jag bor i en stor fin gård, kanske den största byggningen i staden, den gamla Julinska. Den är förfärligt tråkig med chokladfärgade tapeter och skyhöga rum. Men gårdsvärden är bra”.

Men platsen kom att betyda mer och mer för henne allt eftersom tiden gick. I brev till Dora Estlander skrev Schjerfbeck: ”Nu är jag på det ställe ’där man står med bägge benen i graven’ och du har nog rätt. Men det brydde jag mig icke om, när jag beslöt det, ty jag ville bara ha ’arbetsro, leva ensam, det får jag här.”
Det gamla plommonträdet i trädgården, liksom rosorna, liljorna och fruktträden kom att betyda mycket för hennes snart varma känsla för orten, huset och gården vilka så småningom beskrevs i poetiska ordalag i brev till vännerna. Hennes vardagsrum, som samtidigt var ateljé, med mycket sol i rummet blev en fristad och hon gav sig hän åt sitt skapande i denna ”rogivande luft”.
Hennes möblering av rummen beskrevs som spartanskt inredda. Själv sa hon ” Det är bäst för en målare att leva med en koffert bara”.

”Hyresvärden I” tillkom under en period som är synnerligen intressant i Helene Schjerfbecks liv som konstnär. Hon hade vid den här tiden utvecklat sin högst personliga målarstil till fulländning vilket väl syns i detta verk som ger prov på hennes utmärkta människoskildringar. Schjerfbecks måleristil hade förändrats och blev under 20-talet skarpare, mer avslöjande och färgskalan blev mörkare.
Modeller för sina porträtt var inte lika lätta att få tag på i Ekenäs som i Hyvinge, men hon gjorde många viktiga målningar här och valde människor i sin närhet, såväl från nära vänkretsen, barn från trakten eller tillfälligt besökande i staden. Personligheterna i Ekenäs, som den egna hyresvärden, Eskil Bäckman, vars utseende hon fascinerades av blev utvalda motiv. Hyresvärden Bäckman inspirerade Schjerfbeck till fler än en tolkning men denna är den träffsäkraste och mest kända.
Realismen i hennes tidigare måleri från 1880- och 90-talen var nu utbytt mot en reducering av linjer, skuggor och detaljer. Flertalet av sina äldre verk som ”Konvalescenten”, ”Skuggan på muren”, ”Sömmerskan” med flera omtolkade hon nu, ivrigt uppmuntrad av sin vän och konsthandlare Gösta Stenman, och flera av dessa anses idag som hennes främsta verk. Hon hade funnit sin självständiga, personligt minimalistiska och tidlösa stil som kommit att bli så älskad av generationer.

På hösten 1984 kom ”Hyresvärden I” ut till försäljning hos Bukowskis. Publiken strömmade till för att hinna beskåda tavlan och på auktionen slog den nytt försäljningsrekord för ett verk skapat av Helene Schjerfbeck.