"Parisergata"
Signerad ND och daterad 1915. Akvarell 22 x 28 cm.
Tidigare i Rolf de Marés samling, Stockholm/Paris
Bukowski Auktioner, auktion 473, 29-31 maj 1990, kat nr 384.
Därefter privatsamling, Göteborg.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Nils Dardel", september - oktober 1939, kat 63.
Kunstnerernes Hus, Oslo, "Den svenske maler Nils Dardel", 1-23 december 1939, kat nr 32.
Karl Asplund, "Nils Dardel, 1 Ungdomstiden", SAK, 1957, omnämnd i förteckningen över arbeten, under år 1915, sid 258.
Nils von Dardel: ”Parisergata”
”Jag var i Bois de Boulogne … där var fullt med eleganta herrar och damer och hundar och automobiler och ljuset var alldeles vitt som det bara kan vara i Paris och jag var i min blå kostym.” Så skriver Nils Dardel från Paris 1914 hem till nära vännen Rolf de Maré. Det skulle nästan kunna vara en beskrivning av den här förtjusande akvarellen av en gata i Paris utförd året därpå, förutom att den unge dandyliknande mannen i målningens centrum är klädd i grönt. Dardel hade kommit till Paris 1910 för att studera hos Matisse men kom snart att hamna i mera radikala konstkretsar kring bl a konsthandlaren Wilhelm Uhde. Med sitt eleganta yttre och sin charmanta franska lyckades Dardel på ett annat sätt än de flesta andra svenska konstnärskollegor som också reste till Paris, att göra bekantskaper bland andra konstnärer, författare, kompositörer och konsthandlare. Att han var en attraktion som utövade stor lockelse inte minst på andra herrar framgår av ett annat brev till vännen Rolf: ”Nu på morgonen har jag promenerat i solskenet i min blå kostym … Alla vände sig om och tittade efter mig så att nu känner jag mig rätt pigg. En herre var nog fräck att gå en lång stund tätt efter mig. Han dröp av då jag gav honom en gemen och ilsken blick.”
Tyske konsthandlaren Wilhelm Uhde som var den förste som uppmärksammat den unge Picasso och intresserat sig för den nya konstriktningen kubism, var djupt förälskad i den unge svensken. Uhde blev en ovärderlig introduktör till de nya konstriktningarna. Han kom att specialisera sig på de målare som brukar kallas naivister eller primitivister. Henri Rousseau var hans största fynd och mötet med den f.d. tulltjänstemannens konst kom att sätta spår i Dardels måleri, som dessa år tar intryck från olika håll, både kubism och pointillism. Det lätt kubiserande syns i målningarna från medeltidsstaden Senlis – där Dardel promenerade i sin blå kostym – och den pointillistiska fläcktekniken tog sig uttryck i bl a de berömda Begravning i Senlis och Änkedrottning Sofias begravning. Men användes även i den här aktuella akvarellen med sin läckra, lätt konfektartade kolorit och sin för konstnären typiska naivistiska skildring av parisiskt gatuliv. Den lilla bulldoggen (Dardels egen?) och det lekande barnet i högra hörnet återkommer i andra verk från samma tid och intressant är hästekipaget i bakgrunden med en ung man i blått som sitter tillbakalutad i landån. Är det kanske konstnären själv som här iklätt sig iakttagarens roll i stället för att åtrådd och beundrad stå i händelsernas centrum?
Akvarellen kommer ursprungligen från Rolf de Marés samling. I den hamnade det mesta som Dardel skapade de här åren. Den unge aristokraten, barnbarn till Wilhelmina von Hallwyl, blev 1912 Dardels intime vän och hans mecenat. Med sina goda kontakter i Paris hjälpte Dardel i sin tur honom att bygga upp en enastående samling modern konst, som i dag delvis finns på Moderna Museet i Stockholm.
Erik Näslund, författare till biografier över bl a Nils Dardel, Carl Milles och Rolf de Maré, och chef för Dansmuseet – Musée Rolf de Maré Stockholm.
Nils von Dardel var en svensk bildkonstnär född i Bettna i Södermanland som till stor del var verksam utomlands. Han studerade vid Konstakademien i Stockholm, i Paris samt på resor till Asien och Mellanöstern. Dardel är främst känd för sina landskap och figurmålningar. Dardel påminner i sitt skapande ibland om Hieronymus Bosch och man kan skönja en viss inspiration hämtad från Henri Matisse. En mycket känt verk av Dardel är ”Den döende dandyn” som återfinns på Moderna Museet i Stockholm. Hans intensiva färgbehandling och böljande former är karakteristiska. 1910 besökte han Matisseakademien men föll aldrig till devot dyrkan av mästaren utan fann snart att kubismens utveckling för honom var viktigare. Hans stil var sökande. Kubistiska experiment i gråskala övergick till pointillism omkring 1912. Han började då brodera ytan med mönster av fläckar och punkter. Dardel intresserade sig liksom Jolin för Rousseau le Douaniers navism och för den orientaliska, främst den persiska konsten. Under en vistelse i Japan 1917-1918 påverkades han av det japanska träsnittets lineära stil och klara färger. Hans fläckteknik försvann och ersattes med fasta linjer. De gamla japanska fablerna väckte hans intresse för djur, apor och kaniner i synnerhet. Dardels måleri är fabulerande och fullt av fantasier, en blandning av drömmar och verklighet, men alltid ett uttryck för de egna upplevelserna i elegant, förfinad och naiv förpackning. Den dekadante dandyn spelar ofta huvudrollen i hans ironiska fantasier. Denna dragning till det bisarra avtar i Dardels senare produktion av eleganta kvinnoporträtt samt realistiska porträtt från Nordafrika, Sicilien och Mexico.
Läs mer