Carl Fredrik Hill

Med anledning av utställningen ”Carl Fredrik Hill hos Sven Harry”, 10 december 2011 till 11 mars 2012, önskar Sven Harrys Konstmuseum, Stockholm låna in denna målning.

1876 utför Hill en svit snarlika landskapsmålningar vars motiv kretsar kring grustag eller sandbackar. Katalognumret hör hemma i denna märkvärdiga grupp av markstudier vilka förenas av de stundtals snarlika grundkompositionerna där en öppen, lätt kuperad förterräng begränsas vid horisonten av en uppstigande skogskuliss.

Hills levnadstecknare Adolf Anderberg tar i sitt omfångsrika verk "Carl Hill. Hans liv och hans konst" från 1951 upp två verk vilka har starka beröringspunkter med katalognumret. Målningarna avbildas samt katalogiseras av Anderberg under titlarna "Grustag och björkar" samt "Grusbacke". I synnerhet det senare av dessa två motiv uppvisar påfallande likheter med katalognumret. Då "Grusbacke" dels av Anderberg daterats till 1876 samt dessutom av konstnären försetts med påskriften "F-au" (Fontainebleau) föreligger skäl att tro att även katalognumret utförts på samma plats vid samma tidpunkt.

Anderberg beskriver dessa motiv enligt följande: "Denna ödsliga klippgrundsnatur över vilken solen hade fritt spelrum, verkade omdanande både på hans färgsyn och framställningssätt. Han kände sig befriad, löst ur de mörka Barbizon-skogarnas förtrollning. [...] Naturens storhet, dess ensamhet, dess bortglömdhet talade direkt till Hills sinne. Han greps av en stark känsla av gemenskap med dessa ödevidder. I tolkningen av dem nedlade han mycket av det som brann och bände i hans inre. Självporträtt av konstnären kunde ej verka mer avslöjande än dessa i en oftast extatisk sinnesstämning tillkomna bilder".

Katalognumret är ett gott exempel på dessa motiv där Hill gjuter in, ett inte obetydligt, mått av sin egna själsliga oro i det avbildade landskapets karaktär. Konstnären har gripit sig an motivet med såväl pensel som palettkniv och terrängen är ställvis pastost, näst intill skulpturalt, uppbygd av kraftigt anbringade färgfält. Vindens påverkan på trädkronornas skiftande karaktär har återskapats med hastiga växelvisa penseldrag. Konstnären, vilken enligt egen utsago, älskade korniga, knutiga dukar har ställvis skrapat av färgen i sådan utsträckning att dukens gräng framträder i den suggestivt oroliga himlen.

Landskapet skildras med påtaglig sanning men helt har inte konstnären utestängt poesin. Ett behagligt utjämnande franskt ljus vilar över förgrunden vilket får trädkronornas skira grönska att behagfullt och vackert spela mot den bakomliggande himlens grå skimmer.