Pehr Hilleström

Pehr Hilleström anses vara den förste egentlige genremålaren och samtidsskildraren i Sverige. Han återger den gustavianska tidens människor i arbete, nöjen och fest. Alla samhällsklasser är representerade i målningarna, från de eleganta högreståndsgemaken till de enkla köksregionerna. Han återger sina modeller i ofta tillrättalagda miljöer i en saklig berättarstil och enligt vissa bestämda konventioner. Hilleström är inte intresserad av någon psykologisk tolkning, utan låter dem istället uttrycka sig med gester och minspel för att framhäva det anekdotiska innehållet i bilden. Dessa små genrebilder uppskattades främst av bruksägare och förmögna borgare, men även av adeln. I dessa vardagsscener kan man se likheter med den franske konstnären Jean-Baptiste-Siméon Chardins genrebilder.

Den unge officerssonen inledde sin konstnärliga utbildning i Stockholm hos tapetmästaren Johan Philip Korn och i Guillaume Taravals Kongl. Ritarakademi. Genom slottsarkitekten Carl Hårlemans förmedling, blev Hilleström 1747 vävarlärling på Kungliga slottet hos den franske hautelissevävaren Louis Pierre Duru samt tecknarlärling hos Jean Eric Rehn. För att fördjupa sig i hautelissetekniken reste han 1757 till Paris och arbetade under ett år i François Bouchers ateljé. Hos denne den franska rokokons främste skildrare fick han även utbildning i måleri och lärde sig mästarens målarteknik med de tunna färgskikten. I Paris fick han även kvällsundervisning vid Académie des Beaux-Arts under ledning av Chardin. Vid sin återkomst till Stockholm arbetade Hilleström som vävare på Kungliga slottet, men från 1773 ägnade han sig alltmer åt stafflimåleriet. 1776 utnämndes han till kunglig hovmålare, 1794 till professor vid Konstakademien och 1810 blev han dess direktör.

I målningen ”Ett fruent: läser vid ljus och ett annat står och förmanar henne” skildrar Hilleström två ”fruentimmer” i en interiör. Benämningen ”fruentimmer” hade under den gustavianska tiden och fram till 1800-talets mitt samma betydelse som dagens ”damer”. Rummet i målningen, som endast är svagt upplyst av ett dolt talg- eller vaxljus, är sparsamt dekorerat. Högt upp på den ljusbruna väggen är några tavlor symmetriskt upphängda - familjeporträtt, landskap och blomsterstilleben. En elegant förgylld spegel i rokoko hänger över ett konsolbord, på vilket står en polykromt målad fajansurna med lock. Möjligen kan interiören tillhöra det hilleströmska hemmet vid Adolf Fredriks torg (dagens Mariatorg på Södermalm). Hela målningen domineras av en kraftig klärobskyr och visar konstnärens skicklighet att återge de skuggor och motljusverkningar ett brinnande ljus orsakar i ett dunkelt rum.

Hilleström är unik inom det svenska måleriet i sitt intresse för interiörbilder med artificiell ljusskensbelysning och utförde i mitten och i slutet av 1780-talet en serie av dessa målningar, vilka har stora likheter med verk utförda av den holländske 1600-talsmästaren Godfried Schalken och av den engelske samtida konstnärskollegan Joseph Wright of Derby, som båda är kända för sina kraftiga klärobskyrer med eldskenseffekter.

I den aktuella målningen sitter en kvinna vid ett bord med några uppslagna böcker framför sig, hon bär en vit peignoir, vit mössa med ljusblått band. Den stående damen, i contre-jour, är klädd i en dräkt med vitt halsgarnityr och kjol med uppdraperad bakvåd. I håret bär hon en huvudbonad med fjädrar och i handen en solfjäder. På stolen till höger om bilden ligger en ljusblå slängkappa med pälsbräm slängd.

Till skillnad från detta aktuella verk utförde Hilleström oftast sina genremålningar i litet format. Detta verk är därför sällsynt och kan jämföras med en målning som finns i samlingarna på Nationalmuseum (NM 3382), ”Ett fruent: som vid ljus handlar granlåt af en Qvinna”, vilken har identiska mått och som är utfört i samma ljusdunkla teknik med snarlik komposition. Troligen är de båda målningarna utförda vid samma tid, på 1780-talet, vilket anses som Hilleströms mest produktiva period och höjdpunkten i hans konstnärskap.

Pierre Olbers Saint Bellies
Konsthistoriker