James Rosenquist

‘… Over the years I have made paintings and I have exhibited them. They weren’t commissions, but fireworks started to happen. Governments wanted to buy them; people argued over them and where to place them. Some people wrote poems about them. It was exciting. Later on people wanted to commission me to do a mural for them…’ James Rosenquist, 1989

James Rosenquists fascination för bilder av popkultur, särskilt från Time Magazine, fick honom att söka sig en annan väg än de abstrakta expressionister som var hans samtida. Hans handmålade collageliknande kompositioner skiljer sig från andra tidiga popkonstnärer som Jim Dine, Robert Indiana, Roy Lichtenstein, Claes Oldenburg och Andy Warhol. Rosenquist var en målare i mycket traditionell mening, som producerade mycket otraditionella bilder.
Den monumentala målningen "Welcome to the Water Planet III" beställdes av McDonalds huvudkontor i Sverige i slutet av 80-talet. Verket mäter 5,25 meter i höjd och är ett magnifikt verk skapat för den moderna öppna lobbyn på huvudkontoret i Stockholm. "Welcome to the Water Planet III" är ett slående konstverk som balanserar mellan realism och kalejdoskopisk abstraktion. Duken delas av en osynlig horisont över vilken ljusa signaturrosa näckrosor flyter. Nedanför finns ett magiskt virrvarr av blommor, rötter och en fågel som drar i bitar av hud. Uppe på den avlägsna himlen passerar en stella nova, möjligen ett hot mot livet nedanför. Den döljs delvis av en märklig överlagring av den slimmade bilden av en fotomodells ansikte, vilket ger verket en mystisk aura.
Beställningsarbeten har varit en viktig del av konstvärlden i århundraden. Den traditionella relationen mellan mecenat och konstnär har på senare tid ersatts av en relation mellan konstnär, galleri och konsthandlare. James Rosenquist är ovanlig i det att han, om än tveksam, har haft flera viktiga storskaliga uppdrag för kunder i främst USA men även internationellt.
Judith Goldman, författare och tidigare intendent vid Whitney Museum of American Art, har beskrivit Rosenquists ambivalenta inställning till beställningsarbeten. Rosenquist har funnit dem svåra och har avvisat fler än han accepterat. Vid andra tillfällen har han struntat i de överenskomna villkoren och skapat något helt annat. Han hade dock inga betänkligheter mot att 1983 ta emot ett uppdrag från Four Seasons Restaurant i New York. Han gillade byggnaden, som ritats av Mies van der Rohe, han gillade inredningen av Philip Johnson och han gillade sällskapet med Picassos "Le Tricorne" från 1919, den målade teaterridån som då fanns installerad i restaurangen. Han gillade champagnen, maten och glamouren på Four Seasons. Så småningom fick han en idé till målningen och åkte till sin studio i Florida för att arbeta på uppdraget. Han köpte frökataloger och böcker om tropiska blommor, studerade tidningar och fotograferade blommor och fiskar. Tre månader senare rullades den sju meter långa duken ihop och kördes till ateljén på Chambers Street i New York. Goldman skriver att ingen hade sett målningen förrän en grå söndag i mars då ett bröllopssällskap bestående av fjorton svenska par, däribland prinsessan Christina, anlände till ateljén. Rosenquist genomförde den lyckade visningen av sin ateljé som en generalrepetition inför det planerade besöket dagen därpå av ägarna till Four Seasons. Tre månader efter installationen av den monumentala "Flowers, Fish, and Females for the Four Seasons" hade 30 000 personer sett målningen.

Ett annat uppdrag med liknande bildspråk som "Flowers, Fish, and Females for the Four Seasons" initierades av Björn Wetterling, Rosenquists gallerist i Sverige 1986. Restaurangen "Operakällaren" i centrala Stockholm ville beställa en väggmålning till sin festvåning på övervåningen. Rosenquist hade sett platsen och hade de exakta måtten när han återvände till Florida för att arbeta. I en intervju med professor Craig Adcock 1989 kommenterar Rosenquist:
"Som sagt, det är kallt i Sverige. Jag tänkte att folk skulle vilja komma till en varm plats med en glödhet målning hängande på väggen. En riktigt färgstark, orangeröd tavla skulle vara lika välkommen en kall frostnatt som en varm dryck. Utanför, genom fönstren, kan man se de här stora stöttorna som bränner olja. Byggnaden ser ut som en gammal fästning. Så det här stället är väldigt nordiskt. Även på sommaren tycker jag att det är svalt ute.

1988, två år efter installationen av "Ladies of the Opera Terrace", kontaktades Rosenquist av Paul Lederhausen, VD för McDonalds i Sverige. Företaget ville beställa en muralmålning till det tegelmurade atriet på företagets huvudkontor i Stockholm. Rosenquist hade träffat Lederhausen och frågat honom vad han tänkte på. Svaret blev "God hälsa, välfärd och god mat". Rosenquist ville tillmötesgå denna tankegång och skapa något lyckligt eller med hans egna ord "Disneylikt". I den ovan nämnda intervjun med professor Adcock berättar han: "Det var vinter igen i Sverige, och jag tänkte, ja fan, jag skall ge dem något färgglatt, rödaktigt, positivt och fantasifullt som Edens lustgård". Den slutgiltiga väggmålningen "Welcome to the Water Planet III" är just det, en ljusare och gladare återgivning av den första versionen i serien, skapad för Lennox Building i Atlanta 1987. De grundläggande elementen i kompositionen är desamma, de Monet-inspirerade näckrosorna, stjärnhimlen och de utskurna överlagringarna. Men paletten är varmare och känslan av ett underliggande hot mot livet på planeten är dämpad. De ljusa näckrosorna svävar uppåt och lyfter nästan från horisonten som dras mot spiralgalaxen på himlen. De avlägsna stjärnorna kan ses som en symbol för attraktion, attraktionen i att resa till en ljuspunkt eller attraktionen i att arbeta för att nå en punkt i tanken.