Modern Art & Design presenterar Lucio Fontana

Lucio Fontana, hade tidigt i sin uppväxt kommit i kontakt med den traditionella konstarten kring skulptur och som skulptör experimenterade han gärna med sten, metall och keramik. Under 1930-talet befann han sig i Frankrike och influerades då att skapa skulpturer med expressivt uttryck, han ville förmedla känslor istället för verklighet. I sina skulpturala verk återvänder Fontana till de tekniker och traditionella teman som är karakteristiska för keramik, så som landskap, religiösa scener, figurala -och animala motiv. Fontana försökte frigöra sig från de rumsliga ramarna genom att skapa spontana expressiva rörelser genom väl definierade kanter. Med detta, belyser Fontana mjukheten och mångsidigheten hos det material som han använde.

Fram till 1940-talet levde och verkade Fontana i Italien och Frankrike, men vid utbrottet av Andra Världskriget reste han till Argentina. I Buenos Aires på Academia of Altamira, föds hans idéer kring Spatalism, som kommer att spela en mycket viktig roll i hans fortsatta konstnärskap. Han skapade ett eget manifest, Manifesto Blanco där han uppmanar konstnärer och likasinnade att frångå det traditionella och akademiska i konsten och våga ta nya begrepp och former.

En stor del i Fontanas dragningskraft var hans förmåga att sammanfoga just skulptur och måleri. Hans val av former var inkonsekvent under hela hans karriär, från geometrisk perfektion till mer svårdefinierbara former. Det handlade inte om snitten eller punkteringarna i sig, utan processen att nå dit. Fontanas bidrag till ”The Spatalism movement” och de innovativa formerna han använde sig av har inspirerat en ny generation konstnärer att våga tänka ”outside the box”. Lucio Fontana’s verk var en produkt av sin tid, oavsett val av medium eller teknik. ”Art is eternal, but it cannot be immortal”, the First Manifesto of Spatialism, Lucio Fontana.

Läs mer om skulpturen