Betydande verk av Carl Fredrik Hill på Important Spring Sale

Varför Hill valde just Luc-sur-mer är inte klarlagt, eventuellt kan medicinska skäl ha spelat in. Typiskt för Luc är den ytterst rikliga tångbildningen på plagen, synlig först vid ebb. Detta gav Luc ett speciellt rykte som hälsobad, läkare rekommenderade baden här som särskilt stärkande för kropp och själ. Möjligen kan den fysiskt och mentalt ganska nergångne Hills syfte ha varit att stärka sig med rekreerande tångbad. I sitt första brev från Luc-sur-mer, den 9 augusti 1876, skriver Hill: ”Jag målar sedan en vecka atlantiska oceanen och varje gång jag slutat min sittning badar jag i bemälda ocean”. Om hans arbeten får man veta att han från morgon till kväll gör skisser av ”hafsträsken”. Wingren fortsätter: ”När Hill skriver att han målar havet som träsk är detta inte en poetisk metafor utan bör förstås ordagrant. Då havet vid lågvatten drar sig undan från Lucs stränder blottas en kryllande värld av organismer, grönsvart undervattensvegetation, vattenslipade stenpartier och håligheter som gömmer skaldjur och fisk som inte hunnit undan. […] Det förefaller som Hill varit ständigt fascinerad av detta naturens skådespel, av den mosaik av färgtoner som utvecklas här. Fenomenet bidrog till att förlösa hans ’färgmusik’. Havet och himlen – den vida rymden – gjorde även sitt för att få hans palett att ljusna”.

Viggo Loos har kommenterat strandmotiven från Luc-sur-mer, vilka enligt honom ”intaga en märklig plats i vårt måleris utveckling”: ”Hill har älskat denna kustnatur. […] I en stor grupp motiv är han helt friluftsmålare och ägnar sig intensivt åt studiet av ljuset, luften, strandens koloristiska förtrollningar och havets färgspel. […] Det är havets stillhet och storhet, som gripit målaren. […] Själv är han medveten om att han åstadkommer något, som han förut ej mäktat, ’så djärvt, så nytt, så friskt, så otyglat och så tyglat av en sann känsla för naturen’. […] Man förstår hans eget yttrande, att tingen få sin form, när man går på avstånd och ser ljuset och luften och färgen spela”. Loos fortsätter genom att beskriva de motiv där ”det gröna havets strimma övergår i en silvervit sträng” och konstnären ”omedelbart” och ”intensivt” fångar ”augustidagens solhetta som ett dallrande skimmer över hav och kust under den ljusa sommarhimlen. Om någonsin benämningen ’impression’ kan användas, så är det här”. (”Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860-1885”, 1945).