Bukowskis presenterar Nils von Dardel på Modern Art & Design

Nils von Dardel, "Trappan"

Året 1925 rådde högkonjunktur och framtidstro i Paris efter de mörka krigsåren. Den positiva amerikanska livsstilen var på modet, nöjeslivet blomstrade, teatrar och revyer avlöste varandra och nya jazzklubbar öppnade runtom i kvarteren. Nils Dardel var 37 år och Thora 26, och deras Paris-liv hade nått sin kulmen. Framgångarna avlöste varandra och det sociala livet blomstrade för dem båda. På det skandinaviska kulturhuset Maison Watteau, som drevs av den svenska skulptrisen Lena Börjeson, organiserades undervisning, utställningar och framför allt spektakulära kostymbaler värdiga ”det glada tjugotalet”. Det var också en tid som ledde till uppbrott och förändring.

I Montmatre, högst upp på Rue Lepic, på nr 108, låg Nils och Thora Dardels ateljévåning. Det var ett charmfullt och pittoreskt hus utan hiss. Fyra trappor upp låg bostadsvåningen, ovanpå den fanns den stora ateljén och ytterligare en trappa ledde upp till takterrassen. Därifrån, från höjden av Montmatre, hade man en vidsträckt utsikt över hela Paris. Det blev en känd adress där konstnärer och kulturpersonligheter från när och fjärran möttes. Ofta samlades man för en drink och sen gick sällskapet vidare ut på någon av stadens barer och restauranger. Thora och Nils Dardel hade en stor internationell umgängeskrets och deras bohemiska gästfrihet var omtalad. Rolf de Maré har i antologin ”Mitt Paris” givit en bild av livet i denna krets: ”Ibland gick färden till Dardels ateljé. Ofta kunde man finna vännen Nils i pyjamas framför sitt staffli, också om det var långt lidet på dagen. Men många gånger var det liv och trängsel både i ateljén och på takterrassen. Jag minns en kväll, då jag kom med Isadora Duncan. På Dardels terrass fann vi ett brokigt sällskap konstnärer, modeller och ett band med […]musikanter. Nils själv gick omkring som en älskvärt leende värd och Thora Dardel såg till att var och en fick ett glas i handen. Ett egendomligt inslag utgjordes av dottern Ingrid, som visade sitt privatmenageri av vita möss, smaragdödlor och ormar.”

Den aktuella målningen ”Trappan” är utförd 1925 mitt i denna framgångsrika och hektiska period. Livet i Paris snurrade som ett ekorrhjul och för många blev denna livsstil både destruktiv och förödande. I den teatraliska målningen ”Trappan” deltar betraktaren i ett tyst drama som utspelar sig i ett vindlande trapphus. Det skulle kunna vara nr 108 Rue Lepic. Väggarna är målade i en varm terracotta-färg. På avsatsen står Thora i dörröppningen, klädd i moderiktig rak 20-talsklänning. I handen håller hon en stor solfjäder i isblått, som om hon snabbt skulle vilja dölja sitt ansikte. Den kalla blå färgen i solfjädern går igen och förstärks i klänningens detaljer. Trappan skruvar sig uppåt mot takterrassens höjd och frihet, men Thora tycks stå fastfrusen i dörröppningen. På våningsplanet nedanför sker ett samtal mellan en elegant dandy i grön kavaj och en anonym kvinna som tycks tveka inför mannens animerade övertygelse. Som en s-formad rörelse sveper sig trappan obönhörligt upp genom dramatiken, endast avbruten av räckets raka vertikala stänger. Målningen är realistiskt utförd och här saknas helt de bisarra och fantasifulla inslag som tidigare stigit upp ur Dardels undermedvetna och tagit plats i hans verk. Thora har skrivit: ”Hans infall kom helt naturligt. Han målade aldrig för att måla, utan av ett inre behov. Men han var också road av det geometriska i sina kompositioner, och en och annan apa kom nog dit av samma anledning som prydnadstorn på byggnader.”