Ny Säsong – Nya Höjdpunkter: "Kyrkfönstret" av Helene Schjerfbeck

Helene Schjerfbeck, "Kyrkfönstret"

Målningen "Kyrkfönstret" av Helene Schjerfbeck från 1919 hör till konstnärinnans intressantaste stadsbilder. Som motiv stod sidofönstret av Ekenäs kyrka och den förgrenade trädstammen intill. På samma sätt som för Schjerfbecks porträtt är det inte fråga om en rak avbildning, utan ett uttryck för ett själsligt tillstånd. På avstånd ger målningen nästan ett abstrakt intryck, ett japanskt ordspråk talar om bilder som ger intryck av att betraktas genom ett nyckelhål. Man fäster sig vid de böljande formerna och färgerna som flätas in i varandra, och som förtydligas av den klara blåa himmelskanten uppe i högra hörnet.

Schjerfbeck besökte sina förfäders stad Ekenäs under åren 1918, 1919 och 1920. Hon bosatte sig där permanent från och med år 1925. Somrarna 1918 och 1919 gav henne många lyckliga stunder, men också uppslitande besvikelser.

Kyrkfönstret är till sin komposition på många sätt en avantgardistisk målning. Helene Schjerfbeck var redan före sin tid då hon målade dörren till Trémalos kapell i Pont-Aven år 1894. I Kyrkfönstret visar hon än en gång prov på sin förmåga att måla rum tvådimensionellt och samtidigt betona att det är fråga om ett motiv som skildrar en plats. Detta ansågs då avantgardistiskt, eftersom västvärldens konstnärer hade ända sedan renässansen blivit indoktrinerade om förträffligheten med den illusion som perspektivet kan frambringa. Motivet är i tät samverkan med konstnärinnans själsliga tillstånd och återspeglar hennes längtan efter närhet, trots att hon som överkänslig samtidigt var tvungen att skydda sitt psyke.

Kyrkfönstret är mer än en stadsbild, målningen uttrycker ett mentalt landskap som lindar in betraktaren i en mjuk omfamning.


Text: Leena Ahtola-Moorhouse