Slående kontraster och eklektisk design hemma hos Jenny Nordberg
Foto Petra Bindel Text Emma Persson Lagerberg
Kontrasten är slående när man rullar in framför industridesignern Jenny Nordbergs hus i den lilla byn Röstånga i norra Skåne. Ett klassiskt falurött trähus från förra sekelskiftet som har fått en asketisk och modern tillbyggnad helt klädd i svart tjärpapp, som lite för tankarna till någon slags modernistisk Yakisugifasad. Resultatet känns oväntat, intressant och skarpt. Precis som Jenny och hennes arbete.
Jenny Nordberg vann Årets designer två gånger 2022, har fått en mängd utmärkelser genom åren och finns representerad på designgallerier i Stockholm och New York. Hennes undersökande och experimentella arbete rör sig i gränslandet mellan design och konst och är alltid baserat på mycket tankearbete och gedigen research, ändå spelar slumpen ofta en viktig roll för slutresultatet.
Det ursprungliga huset i Röstånga rymmer ett varmt och ombonat hem och den moderna tillbyggnaden Jennys ateljé och gästrum. Båda delarna är till brädden fyllda med hennes stora samling samtidsdesign, köpt och bytt med vänner och kollegor. I den vildvuxna trädgården på baksidan råder lite mer lantlig atmosfär med odlingsbäddar, pågående projekt här och där och en stor eldstad i mitten av gräsmattan. Kontraster, än en gång.
– Det är sagt att det gamla huset är från 1912, men det var ett slaskår dit man daterade alla hus man inte riktigt visste när de var byggda och jag tror att det möjligen är lite äldre. Tillbyggnaden är bara tre år gammal, från 2020. Det gamla huset var moderniserat på 60-talet och klätt med eternit, men jag har försökt föra det tillbaka i tiden igen så att åtminstone fasaden skulle se ut som den gjorde när det byggdes. Mycket för att det skulle bli en så stor kontrast som möjligt till den nya byggnaden. Jag tycker att det är kul att ha ett boende som har en modern del och en lite mer gammeldags, det ger utlopp för olika stilar. Jag gillar både allmoge och supersamtida design och det känns som att båda stilarna får plats i det här huset.
Anpassar du inredningen efter de olika arkitekturstilarna i huset?
– Ja, det finns vissa saker som bara funkar i den ena eller andra delen av huset, andra som funkar i båda. Snickarglädje blir inte så bra i den nya delen till exempel, men det håller jag på med lite i den gamla. Där vill jag att det ska kännas hemtrevligt och mysigt, plottrigt med mycket grejer, men i den nya delen får det gärna vara mer asketiskt och avskalat, lite mer klosterstämning. Och vissa halvgamla möbler funkar inte i den nya delen, det känns som att det skaver, men det gamla huset är mer förlåtande.
1. Den fejkade öppna spisen i hallen har Jenny byggt och dekormålat själv. Spegeln är Jennys design och vasen kommer från Dum Keramik. 2. Den randiga stolen kommer från Lab La Bla. På den platsbyggda hyllan i hörnet står delar av Jennys samtidsdesignsamling. Lampa i masurbjörk av Axel Wannberg, den lilla tavlan är gjord av Johan Furåker och textilverket med Visa-motiv av Anna Nordström. 3. Betongvas av Pettersen & Hein och glasskulptur av Hanna Hansdotter.
” JAG TYCKER ATT DET ÄR KUL ATT HA ETT BOENDE SOM HAR EN MORDERN DEL OCH EN LITE MER GAMMELDAGS, DET GER UTLOPP FÖR OLIKA STILAR. ”
Hur gick tankarna kring utbyggnaden?
– Det var min dåvarande partner Andreas, som är konstnär, och jag som beställde den. Många tänker att en konstnär och en designer själva borde kunna rita ett hus, och det hade vi säkert. Men dels har jag stor respekt för andra konstnärliga professioner och dels var det ett val vi gjorde för att inte bli ovänner i processen, för att vi tillsammans skulle vara en beställare. Vi ville egentligen ha en fristående ateljébyggnad på tomten, men för att ge oss lånet krävde banken att utbyggnaden skulle sitta ihop med huset. Briefen till Förstberg Ling, arkitekterna som ritade utbyggnaden, var en text vi skrivit och ett foto på fiskehoddorna ute vid Bärnstensmuseet i Höllviken. Små byggnader som är helt klädda i takpapp och intjärade hur många gånger som helst under tidens lopp. De har nästan tappat konturerna av ett hus, de är som små svarta klumpar av tjära. Vi beskrev en del funktioner och vilken estetik vi tyckte om, men i övrigt gav vi dem ganska fria händer.
Och kring renoveringen i övrigt?
– I det gamla huset har jag haft någon slags byggnadsvårdsidé, även om den inte följts slaviskt. Det måste kunna finnas många olika tidsepoker närvarande i ett hus tycker jag, men det som var tråkigt här var att det var renoverat med väldigt billiga ytskikt. De tog vi bort ganska snabbt. Vi kanske inte tog huset tillbaka till 1912, men försökte använda bättre och mer hållbara material när vi byggde upp det igen. Det var en ganska spontan process, det får synas att det har gjorts tillägg och ändrats genom åren. Det finns en charm i att inte allting är perfekt.
Den moderna tillbyggnaden ritat av arkitektkontoret Förstberg Ling är byggt i lättbetongblock med tak av limträbalkar och huserar bland annat ett gästrum. Blåvit stol av Anton Alvares, vägghylla av Kajsa Willner. Den breda stolen, lampan och det lilla bordet framför är designat av Jenny. Skåp av spillbitar av Finn Ahlgren. Textilkonstverk på sängen av Anna Nordström.
1. Den öppna spisen är egentligen insatsen till en inmurad spis som Jenny har valt att ha som kamin. Bow Down-målning av Ditte Eljerskov. Väggskulpturen ovanför är gjord av Maria E Harrysson och lampan under av Fredrik Paulsen. Skåpet till höger är designat av Jenny. 2. Det stora runda matbordet är Jennys design, även det röda chipset på väggen har hon gjort. Målningen på väggen är gjord av Mats Kläpp och ljusstakarna på bordet av Andréasson & Leibel.
” JAG KÖPER ALDRIG OBJEKT SOM INVESTERING, UTAN GÅR ALLTID PÅ MAGKÄNSLA. DET ÄR BARA SAKER SOM JAG JUST DÅ BLIR VÄLDIGT TAGEN AV ELLER SOM KÄNNS FANTASTISKA. ”
Du har ett väldigt personligt hem, men säger att du har en oromantisk inställning till hemmet, kan du utveckla?
– Det har jag nog alltid haft. Jag tänker att ett hem kan vara på så många olika platser. Jag har bott på väldigt många olika ställen och de har alla känts som ett hem där och då. Sedan flyttar man och så är det en ny plats som känns som ett hem. Det är ju vad man fyller det med som räknas tänker jag - människorna och festerna eller vad det nu är. Det är det som gör hemmet. Det är kanske konstigt att jag som håller på med objekt för hemmet, interiörer och färg egentligen tycker att det är ganska oviktigt. För mig har några av de lyckligaste stunderna varit när man precis flyttat in någonstans, första kvällen i ett nytt boende när man typ har en pall och några bestick och vinglas och käkar pizza på golvet. När det är spartanskt och inte färdigt, det är nästan det mysigaste som finns.
Hur har du byggt upp din stora samling samtidsdesign?
– Jag har sedan väldigt länge både köpt, fyndat på auktion och bytt till mig mycket design. Det är en härlig grej med att jobba i det här fältet, att man har många kolleger som man känner och tycker om som man kan byta grejer med. Ofta saker jag kanske inte hade haft råd att köpa annars. Jag köper aldrig objekt som investering, utan går alltid på magkänsla. Det är bara saker som jag just då blir väldigt tagen av eller som känns fantastiska.
Ditt bästa fynd?
– Oj, vad svårt. Jag är väldigt glad för min nya ljusstake av David Taylor. Och lampan av Sara Sjöbeck tycker jag väldigt mycket om. Men det är ganska nya byten så det kanske är naturligt att jag är extra förtjust i dem just nu.
Köket är ett av de senaste renoveringsprojekten och den gamla inredningen kompletterades med moderna svarta skåp och en köksö i plywood. De olika elementen ger ett levande och varm känlsa i rummet. Knopparna på lådorna är Jennys design. Tavlan på väggen är gjord av Jakob Grönbech Jensen och neonlampan av Josefin Eklund.
1. Den tvåarmade ljusstaken i aluminium är gjord av David Taylor och är ett av de senaste tillskotten i samlingen. 2–3 Detaljer från ateljén med diverse prototyper gjorda av Jenny.
” JOBB OCH HEM HÄNGER TÄTT IHOP, JAG HÅLLER PÅ HELA TIDEN HEMMA, DET BLIR ALDRIG FÄRDIGT. JAG MÅLAR OM EN VÄGG ELLER BYTER UT SAKER ELLER MÖBLERAR OM. DET ÄR EN STÄNDIGT PÅGÅENDE PROCESS. ”
Hur ser din egen designprocess ut?
– Det börjar oftast med att jag blir intresserad eller upptagen av något ämne eller en frågeställning och börjar researcha och tänka och skriva kring det. Och eftersom jag är designer vill jag gärna att det ska utvecklas till något eller några objekt med någon slags funktion. Det kan också börja med ett material eller en plats jag tycker är spännande. Det är en ganska fri och tillåtande process som tar omtag hela tiden och där mycket av processen sker i huvudet. Jag skissar nästan ingenting på papper utan bygger direkt fysiska modeller eller skissar i 3D.
Använder du dig av ditt hem i processen?
– Nej inte direkt. Det kan kanske vara att jag behöver någonting i mitt hem och tillverkar det. Eller att köket funkar som labverkstad eller att jag jobbar i vardagsrummet för att klockan är tio på kvällen och jag behöver vara en närvarande förälder. Men jobb och hem hänger ändå tätt ihop, jag håller på hela tiden hemma, det blir aldrig färdigt. Jag målar om en vägg eller byter ut saker eller möblerar om. Det är en ständigt pågående process. För utomstående kanske det kan uppfattas som skitjobbigt och stressande, men för mig är det någonting härligt.
Bjud på konst och design kurerat av Jenny
×
Logga in
Kunde inte logga in
Bukowskis använder cookies för att hantera inloggningen. Vänligen aktivera cookies för domänen www.bukowskis.com och prova igen.
