Under de senaste åren har Bukowskis sålt ett flertal verk av Tove Jansson för världsrekordpris och toppnoteringar. I vår pågående onlineauktion Helsinki Winter Sales urval ingår fyra verk av Tove Jansson, som är daterade från mer än två decennier av hennes karriär.
”Tångbrännare” (1938) representerar en period i Tove Janssons karriär då hon redan hade lösgjort sig från konstutbildningen vid Ateneum och börjat få uppmuntrande uppmärksamhet som fri konstnär. De första utställningarna hade hon redan bakom sig och hennes eget konstnärliga uttryck var etablerat. Våren 1938 kunde Jansson med hjälp av de pengar hon tjänat på sitt illustrations- och författararbete göra en länge efterlängtad studieresa till Paris och Bretagne. Atmosfären och konstnärsgemenskapen i Paris betydde mycket för Jansson, men ett ännu viktigare steg i hennes konstnärliga utveckling var resan till Bretagne, som hon gjorde ensam efter avslutad termin vid konstskolan. Den karga naturen och lokalbefolkningens levnadssätt i de bretonska kustbyarna gjorde ett outplånligt intryck på den unge konstnären och hennes bretonska motiv kom att präglas av en avskalad måleristil och fräscha, klara färger. Tångreven vid Île de Sein med den tornande fyren i bakgrunden var några av de många bretonska motiv som Jansson arbetade med ännu långt efter hemkomsten.
Tove Jansson tillbringade sina barndomssomrar i Pellinge i Borgå skärgård, som blev den mest älskade och betydelsefulla platsen i hennes liv. Naturskönheten och livet i skärgården lade sin prägel på både hennes litterära och konstnärliga produktion. I boken ”Skulptörens dotter” beskriver Jansson skogen i Pellinge, som hon tyckte liknade den i John Bauers teckningar. Jansson var en stor beundrare av John Bauers konst, i synnerhet hans sätt att skildra skog i dämpade nyanser av grått och brunt fascinerade henne.
Den Bauerska skogsatmosfären återfinns också i det nu till salu varande målningen ”Bärplockarna ”(1941). Verket är utan tvekan målat i Pellinges skogar, som senare fungerade som inspiration till berättelsen "Hur gick det sen då?". Medan Bauer använde en liten blekhårig prinsessa som blickfångare i sina mystiska skogsscener, har Jansson placerat tre vitklädda bärplockare i en stenig skärgårdsskog, där havet skymtar fjärran i horisonten. Verket skildrar både det karga östnyländska landskapet och skärgårdslivet som Jansson älskade.
Tove Jansson, Nature morte med vit vas, Utropspris: 25 000 - 35 000 EUR
”Nature morte med vit vas” (1943) representerar Janssons frodiga och fräscha stilleben från krigstiden, som hon målade som motvikt till den ångest och nedstämdhet kriget förorsakade. Under krigsåren var tillgången till konstnärsmaterial begränsad, vänner och bekanta ryckte ut till fronten och den allmänna osäkerheten skapade förstämning. Trots detta var Jansson produktiv och för att stävja krigsångesten sökte hon sig till ljusa och glädjefyllda motiv i sin konst. Den sanna berättarens kreativa ådra är klart skönjbar i föremålen och detaljerna som återfinns i stillebenen hon målade under denna tid. Dessa motiv tilltalade också allmänheten och Janssons verk sålde bra. Tove Janssons konstnärliga genombrott skedde specifikt under krigsåren – hon höll sin första separatutställning år 1943.
Tiden efter krigsslutet var en livlig och framgångsrik tid i Janssons konstnärliga karriär. Hon hade hittat sitt eget konstnärliga uttryckssätt och det skedde inga större förändringar i hennes måleri på en längre tid. På 1950-talet började den abstrakta konsten göra sitt intåg på den finländska konstscenen och även Janssons konst fick ett mer avskalat och abstrakt uttryck. Jansson ville dock inte helt frångå det föreställande. 1960-talet innebar en ny aktiv period i konstnärens karriär, då hon hade avslutat Mumin-serien och återigen kunde koncentrera sig på heltid på måleriet.
”Bakom kulisserna” (1962) tillkom under denna nya kreativa period, då färgen fick en mer central roll än motivet. Trots det abstrakta formspråket utgår verket från ett figurativt och igenkännbart motiv som Jansson upptäckte när hon arbetade bakom scenen på teatern. Teaterns scenografi och de olika apparaterna gjorde stort intryck på Jansson och i verket från 1962 tornar de upp sig framför betraktaren som en hög och rytmisk vägg och begränsar samtidigt sikten till själva teatersalen
