Ovan: "Min man Tal målade den runda matsalen när jag var gravid. Det är i det här rummet vi samlas när vi har gäster. Det är också platsen där vi dansar. Nästan varje eftermiddag samlas hela familjen för att springa runt bordet och dansa och sjunga med till skräniga poplåtar.”
Vänster: ”Min man älskar det här gamla bordet med tillhörande stolar från Alvar Aalto. Det ser ut som något från en institution och på ett sätt fungera det också som institutionen i vår lägenhet – det är här vi äter till vardags och diskuterar våra dagliga handlingar.” Mitten: ”Vårt sovrum. Filten på sängen är en gåva från min vän Lulu Kaalund. Hon gör dessa vackra filtar med sina egna händer, hon jobbar alltid på en ny och jag har den första hon nånsin gjorde. Processen hjälpte henne ur en allvarlig hjärnskakning och efter den slutade hon aldrig.” Höger: ”Köket är den näst viktigaste platsen i ett hem om du frågar mig. Jag tycker att matlagning är meditativt och håller en köksdagbok där jag skriver vad vi äter, vad vi köper matvarorna, vilka recept jag använder, vilka som äter med oss och vad vi pratar om.”
Vänster: ”Filmrummet. Min make har gjort soffan och tv-skåpet är designat av Rune Bruun Johansen. Min man samlar kulramar, så fönstren i vardagsrummet är fulla av dem.” Höger: ”Skulptur av min man och en gammal stol ärvd från min pappa. Det här är vårt sovrum – också ett av de viktigaste rummen.”
Emma Rosenzweig är tillbaka i Frankfurt för ytterligare en termin av filmstudier på Städelschule, vilket betyder mycket resande fram och tillbaka från hemmet i Østerbro i Köpenhamn. Vid sidan av studierna jobbar Emma med annat, kanske har du till exempel sett henne i rollen som modell. Just nu driver hon dessutom performance-projekt i Köpenhamn och skriver på en långfilm. När hon inte jobbar läser hon böcker och lagar mat (just nu läser hon Virginia is for Lovers av den danska författaren Christina Hesselholdt, en skönlitterär bok ett absurt amerikanskt mordfall på 80-talet och lagar persiska soppor).
Hemmet är viktigt för Emma, det är platsen där hon kan vila och vara privat. ”Det är också där jag kan vara motsatsen. Jag är rätt schizofren när det gäller att vara social. Å ena sidan älskar jag att vara bland människor, å andra sidan blir jag galen om jag inte får tillräckligt mycket ensamtid.”
Emma och hennes man, konstnären Tal R, och deras barn är faktiskt på väg att flytta från lägenheten de bott i de senaste fyra respektive tio åren.
”Både bra och dåliga saker fastnar i väggarna där du bor, och jag har hört nånstans att det är bra att flytta var sjunde år. Så att saker inte fastnar”, säger Emma. Hon ser fram emot att börja på nytt någonstans och skapa en ny historia. ”Men flytten innebär också att det är melankoliskt att vara här just nu. Snart är det över.”
Lägenheten är full av färg. Emma och hennes familj gillar att hänga saker på väggarna. ”Vi är som samlare eller skator, vi samlar på saker.” Hon berättar att hon växte upp i sparsmakade hem. Ingen av hennes föräldrar hade mycket pengar, hennes pappa studerade psykologi och hennes mamma undervisade på en filmskola. Hennes pappa hade målningar av vänner på väggarna och samlade bambuträd. Han hade också en vattensäng och hans lägenhet var full av böcker. I övrigt var möbler och inredning inget som det lades mycket vikt vid. ”Det kanske är anledningen till att jag har samlat ihop så mycket skräp sedan jag flyttade hemifrån när jag var 16 år”, säger Emma.
Emma vill att hennes hem ska vara en plats där de hon älskar känner sig välkomna. ”Det ska vara en plats där folk sjunger, dansar, gråter, äter och älskar. Jag vill inte ha ett prydligt, oanvänt hem. Hem som ser ut som en utställning skrämmer mig. Man känner det direkt när man kommer in, det är nånstans att visa upp för andra, men ingen har suttit naken i soffan helt ensam.”
Följ Emma här: https://www.instagram.com/emma_rosenzweig/
”Den rosa garderoben. Vi flyttar snart från vår lägenhet, och en av de saker jag ser fram emot är en ny garderob. Även om jag älskat den här rosa tycker jag att det är fint att förflytta sina kläder till nya omgivningar. Jag tar kläder på stort allvar Många av mina klänningar bär på en historia och jag klär inte upp mig för att det är kul – det är viktigt för mig.”
Vänster: ”En skulptur gjord av min man.” Mitten: ”Jag köpte de rosa Verner Panton-stolarna för många år sedan och förmår mig inte att göra mig av med dem.” Höger: ”Vi köpte det här skåpet för att ha nånstans att förvara vår sons leksaker. Det ser ut som godis så det är vettigt att det är fullt av leksaker.”
Text: Lisa Corneliusson
Foto: Emma Jönsson Dysell