DOKUMENT MED KUNGLIG AUTOGRAF, egenhändigt sign av Konung Gustaf III av Sverige, 8 mars 1775.

Johan Wingård, född 19 april 1738 på Bräde gård i Kville socken i Bohuslän, död 12 januari 1818 i Göteborg, var en svensk biskop samt ledamot av Svenska Akademien.
Johan Wingård var son till Didrik Hansson Wingård och Inga Helena Qvildahl, vilka tillhörde bondeståndet. Han var far till ärkebiskop Carl Fredrik af Wingård.

Wingård studerade först på Göteborgs gymnasium, där han fick en välgörare i biskop Georg Wallin d.ä., och blev därefter student vid universitetet i Uppsala 1758 och fick ett kungligt stipendium. Han blev filosofie magister 1764, prästvigdes 1766 i Sankt Jacobs kyrka i Stockholm av biskop Erik Lamberg, huspredikant och informator hos kanslipresidenten greve von Höpken, därefter 1767 extra ordinarie hovpredikant hos kronprins Gustaf, 1768 ordinarie samt 1773 biktfader och överhovpredikant[1] hos änkedrottning Lovisa Ulrika. Den 8 mars 1775 utnämndes han till kyrkoherde i Jakobs församling i Stockholm (dessutom Lofö 1777). Han blev 1779 teologie doktor samt biskop i Göteborgs stift 1 juni 1780, då han vigdes av ärkebiskop Carl Fredrik Mennander i Stockholms Slottskyrka. Vid änkedrottningens frånfälle, höll Wingård 31 juli 1782 likpredikan i Riddarholmskyrkan.

Vid sitt inträde i domkapitlet utnämnde Wingård inte mindre än 14 prostar, och de första åren tycks ha varit lugna. Han skriver: "Jag förde ett lyckligt liv, älskad av mitt prästerskap, högaktad av Göteborgs stad, fruktad i mitt consistorio, ty jag ägde ryggvärn i Stockholm och vid hovet. Vid valförrättningen 22 april 1785, efter domprosten Ekeboms död, förklarades Wingård vald — utan att omröstning tilläts, och redan 3 maj utnämndes han av den enväldige kungen. Wingård fick nu omfattande löneförmåner som kyrkoherde i elva församlingar, hyresinkomster från domprostgården med mera.

Wingård tillhörde prästståndet vid riksdagarna 1778 (utsedd som fullmäktig för Stockholms prästerskap), 1786, 1789, 1792 och 1800, vid de två sista även det "sekreta utskottet". Han utsågs till ledamot av Svenska Akademien, då denna stiftades 1786, som första innehavare av stol nummer 6. Ledamot av Nordstjärneorden 8 november 1784 samt kommendör där 28 april 1789 med valspråk Omnibus non placere. Han var ledamot av sällskapet Pro Patria.
Källa: Wikipedia