Paavo Tynell (1890-1973)

Paavo Tynell (1890–1973) inledde sin karriär som plåtsmedslärling men studerade målmedvetet vid sidan om arbetet på Centralskolan för konstflit (dagens Aalto Universitet) för att få en gedigen utbildning inom metallkonstfältet. År 1918 grundade Tynell Oy Taito Ab som under mellankrigstiden blev trendsättaren inom den finska belysningsindustrin. Taitos första år sammanföll med den tiden då elektrifieringen av samhället växte snabbt. Detta gjorde att marknaden för lampor växte och utvecklades i hög takt och Taitos produktion som först varit småskalig snabbt utvecklades till fabriksproduktion i slutet av 1920-talet.

I Tynells tidiga lampor återfanns ännu samma formspråk som i ljuskronor och oljelampor. Men under 1920-talet blev användningen av glas en allt viktigare del av lamporna och under 1930-talet tillkom även användningen av tyg och kartong i lampornas skärmar. De vanligaste glastypen i lamporna var olika färgers opalglas. Under mellankrigstiden formgav Tynell både lampor i art deco-stil och mer enkla och funktionalistiska lampor. I sina funkisinspirerade lampor tog Tynell i beaktande lamporna användningsområden, ljusets färg och opalglasens färgskiftningar.

När efterkrigstidens materialransoneringar lättades började Tynell använda mässing som huvudmaterial i sina lampor och det blev en stor succé, speciellt i USA. I lamporna möttes dekorativt hantverk med industriell produktion i funktionsorienterade helheter. Slutet av 1940-talet var en produktiv period under vilken hans dekorativa stil finslipades och hans lampor blev allt mer individuella i sina utseenden. Efter krigen genomsyrades Tynell stil av en romantisk anda som tog sig i uttryck som sirliga och organiska former, så som blommor och blad. Arkitekterna var den främsta kundkretsen för Tynells armaturer, vilket gjorde att Paavo Tynell blev den ledande formgivaren för belysning i offentliga utrymmen.