Marie-Louise Ekman
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
Utan titel
Signerad M.L De Geer Bergenstråhle och daterad 1971. Olja på duk 22,5 x 27,5 cm.
Proveniens
Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm.
Bukowski Auktioner AB, auktion 570, 2012, kat nr. 281.
Tom Böttiger Collection, Stockholm.
Utställningar
Moderna Museet, Stockholm, "Marie-Louise Ekman", 17 juni - 17 september, 2017.
CF Hill, Stockholm, "Samling Tom Böttiger, Del I", 26 september - 15 november 2019.
Litteratur
Moderna Museet, Stockholm, utställningskatalog, Marie-Louise Ekman, 2017, avbildad helsida sid. 37.
Övrig information
Auktionens målning av Marie-Louise Ekman är ett lysande exempel på hennes högst personliga surrealism; den färgsprakande, vardagliga, gränslösa och humoristiska.
I målningen från 1971 finns tydliga referenser till surrealisten Salvador Dalí. Hans ikoniska verk ”Wilhelm Tells gåta” kom till Moderna Museets samlingar redan 1967. Dalí målade verket 1933 och motivet är fyllt av referenser till dess samtid. En människoliknande gestalt med en stor utväxt från ena skinkan dominerar målningen, ett motiv som i Ekmans verk förflyttats till det egna hemmet. Kvinnan söker sig själv i spegelbilden, hon är på väg bort från mannen på andra sidan målningen. Hennes extra två ben är hårt ihopknipna och signalerar tydligt att hon inte är intresserad av hans inviter. Mannen har, som så ofta i Ekmans verk, ett uttryckslöst ansikte. Han sitter på en pall och röker, iklädd en dräkt som påminner om både Starke Adolfs trikåer och Picassos cirkusartister.
Ekman experimenterade med Dalís målning på ett mer uppenbart sätt några år senare i karriären, när hon (i tidens anda) approprierade andra konstnärers verk. Då utförde hon ett antal målningar med titlar som ”En Salvador Dali-man och en Olle Baertling-tavla” (1980) och ”Ett Dali-monument, ett Picasso-monument och en Olle Baertling-tavla” (1980).
Konstnär
Marie-Louise Ekman är utan tvekan ett av den svenska samtidskonstens mest egensinniga konstnärskap. Konsekvensen i hennes uttryck är påfallande med ett särpräglat språk som omisskännligen är hennes eget.
Ekmans konstnärskap är tidlöst och ständigt aktuellt. Hon är en tongivande och stilbildande konstnär som gärna skildrar vardagliga miljöer, men drar sig inte för att blanda in det absurda och surrealistiska i bilden. Hon rör sig obehindrat över gränserna och hon använder gärna konsthistoriska referenser och blandar med populärkulturella inslag. Ekmans konstnärskap har i mycket präglats av hennes anarkistiska och klarsynta angrepp på normalitet som ständigt har manifesterats i en spännvidd som låtit henne ingå i kretsen kring den inflytelserika undergroundtidningen "Puss" och med separatutställningar på Galerie Aronowitsch.
När man tittar närmare på hennes mångskiftande konstnärskap visar det sig att hon är en återanvändare. Det finns knappt ett motiv som inte dyker upp i mer än ett sammanhang, inte en figur som man inte stiftar bekantskap med mer än en gång. Först möter man dem i objekt eller målningar, senare i filmer, TV-serier och radioprogram. Även om medierna växlar har tematiken och tonen i flera decennier återkommit i hennes konst och tack vare detta känns Marie-Louise Ekmans konst alltid förvånansvärt ung.