"Nameless Lake"
Utförd 2012. Blandteknik ca 60 cm hög.
Angelika Knäpper Gallery, Stockholm.
Tom Böttiger Collection, Stockholm.
Angelika Knäpper Gallery, Stockholm, "areawilderness", 21 februari - 17 mars 2013.
Moa Israelsson är född i Ljungby 1982. Hon är utbildad vid Kungliga konsthögskolan och bor och arbetar i Åkers Styckebruk.
Hon finns representerad på bland annat Statens konstråd, Gylleboverket, Bonnier AB och i privata samlingar. 2013 tilldelades hon Stiftelsen Marianne och Sigvards Bernadottes Konstnärsfond och Konstnärsnämndens arbetsstipendium 2011 och 2014.
Det aktuella verket, Nameless Lake", ställdes ut på Angelika Knäpper Gallery 2013. I recensionen av Anders Olofsson får vi historien kring verket och dess budskap:
"Oak Glen RV Park är en skapelse av konstnären Moa Israelsson Forsberg, en amerikansk husbilsresort belägen ute i vildmarken. Samtidigt som marknadsföringen utlovar bekvämligheter som tvätteri, varmvatten och internetuppkoppling varnas vi samtidigt för att gästerna kommer att befinna sig i den verkliga vildmarken, och därmed vara utlämnade åt naturen nåd och onåd. I utställningen på Angelika Knäpper Gallery kan vi bevittna hur det gick: hela området har översvämmats och övergivits, vattnet står högt över husbilarnas hjul och vegetationen är på väg att ta över fordonen. Civilisationens reträtt är total.
Moa Israelesson Forsberg har länge varit intresserad av vad som pågår när friktion uppstår mellan naturen och kulturen. Inte så sällan blir resultatet en ambivalent men smått poetisk bild- och objektvärld. Hon har skapat artificiella träskmarker à la Mississippideltat, “rest spaces” för döda dykare på havsbottnen och byggt miniatyrer av fartygsvrak, egenhändigt patinerade. I den nya utställningen möter vi en hel flottilj sådana farkoster, efter att först ha bevittnat en videoanimation som berättar om fartygens undergång.
I ett avseende är Moa Israelsson Forsbergs verk infogade i en dystopisk västerländsk konsttradition med rötter så långt tillbaka som (minst) det sena 1700-talets ruinromantik. Men det vore ganska ensidigt om man inte samtidigt öppnar sig för den aspekt av verken som talar om hur naturen läker och utan frågor eller fördomar omfamnar allt som bringats in i skapelsen på konstgjord väg, vare sig det handlar om husbilar eller fatygsskrov. I galleriets första rum visar hon utsnitt av artificiella sjöar, där ett fåtal spridda vasstrån och trädruskor ovanför vattenytan döljer ett kraftfullt rotsystem som sträcker sig ned i djupet. Förgängelse och förtröstan stämmer möte i ett ögonblick när allt plötsligt står stilla."