Harald Lyth
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Introduktion"
Signerad Lyth. Pannå 163 x 122 cm.
Proveniens
Sivert Oldenvi Collection
Utställningar
"Les Peintres d´Europe, Eighty", Paris, 1989.
Prins Eugens Waldemarsudde, "Tretton samtida", 26 december, 1990 - 10 mars, 1991.
Thielska Galleriet, Stockholm, "Harald Lyth", 5 januari - 2 mars, 2008.
Litteratur
"Les Peintres d´Europe, Eighty", Paris, 1989, avbildad sid. 333 i utställningskatalogen.
Ulf Linde, "Harald Lyth", Bukowskis Revue, Oktober, 1989, sid. 40.
Prins Eugens Waldemarsudde, "Tretton samtida", 1990, sid. 84.
Övrig information
Harald Lyth började på Konstindustriskolan i Göteborg 1955–59 för att därefter vidareutbilda sig på Kungl. Konsthögskolan i Stockholm mellan åren 1960–65. Knappt ett kvartsekel senare tillträdde han som professor i måleri på samma skola. Lyth uppmärksammades tidigt för sina abstrakta landskap på 70-talet och fick ett stort publikt genombrott i slutet av 80-talet.
Till en utställning på Sven-Harrys Konstmuseum, 2013, skrev Lyth själv följande:
”Redan i början av 70-talet stod det klart att det inte bodde någon revolutionär eller bildstormare i mitt bröst. Jag hade tidigt börjat måla och förstod efterhand att min upptagenhet av pompejanskt väggmåleri och italiensk ungrenässans knappast delades av mina samtida. Jag fick försona mig med min konstitution, avstå från det kollektiva och låta mina egna lustar styra mig i konsten. Också idag har jag bättre kontakt med Masaccio än med Damien Hirst och jag blir mer exalterad av en bit kol än av datorer.
Någon har liknat vår färd i livet med roddarens; vändande ryggen mot resans mål tar den som sitter vid årorna ögonmärke på den plats där han lämnade stranden. Målet är oklart men utgångspunkten ger riktningen.
Det kunde vara ett möjligt förhållningssätt till traditionen; med blicken mot stranden, den lugna rytmen av årtag som driver oss fram över samtidens vatten. Droppet från årbladen är vårt verk.”