Isaac Grünewald
För konditionsrapport kontakta specialist
Den gröna fåtöljen.
Duk, signerad och daterad -12. 45 x 37 cm.
Övrig information
Isaac Grünewalds omnämns framför allt som Matisse-elev men man hade också kunnat kalla honom Cézanne-elev. När han gick i lära hos Matisse använde han sig också av Cézannes principer för att bygga upp en målning. ”Liksom Cézanne satte färg på färg intill färg, sökte han (Grünewald reds anm) formen med en rikt fasetterad uppfattning. Med fjäll på fjäll intill fjäll byggde han upp sina former och iklädde dem en färgskimrande dräkt. Han byggde färgerna i ljus skala på kontraster och harmonier och försökte fylla varje centimeter med ljus. (J P Hodin, ”Isaac Grünewald, Stockholm 1949, sid 45-46)
Den aktuella målningen med en kvinnofigur i en grön fåtölj är ett fint exempel på hur väl Isaac Grünewald har tagit till sig Cézannes teorier om formen, (betrakta naturen genom cylindern, sfären och konen), färgen och ljuset. Modellen är uppbyggd av reducerade, geometriska former och Grünewald visar här hur mästerligt han hanterar att ställa varma och kalla färger emot varandra. Den vardagliga scenen är som upplyst av ett bakomliggande ljus som får kvinnan att anta en nästan helgonlik framtoning.
Konstnär
Isaac Grünewald verksam som bildkonstnär och keramiker samt professor vid Konstakademien i Stockholm under åren 1932-42. Grünewald hade en ledande ställning i den svenska moderniströrelsen under 1910-talet och blev dess företrädare i Sveriges samtida konstdebatt. Han var elev vid Konstnärsförbundets skola och vid Henri Matisses öppna akademi i Paris. 1909 debuterade han vid ”De ungas” samlingsutställning med konstnärer som Ture Ander och Arvid Nilsson. Grünewald betraktade sig själv som expressionist då hans fokus låg på konstverkets uttryck. Paul Cézanne var en konstnär som inspirerade honom likaså hans fru och kollega Sigrid Hjertén. Han skildrade det sjudande storstadslivet i överraskande vinklar, ofta i fågelperspektiv, virtuost behandlade i regnbågens klara färger. Hans målningar är tagna ur verkligheten, men inte fångade framför motivet utan ur minnet. Han målade staden och dess virvlande liv, utsikter, parker och interiörer. Med diagonaler och avskärningar byggde han sina kompositioner och underströk växelspelet mellan de varma och de kalla färgerna. Under tiotalet är han påtagligt påverkad av Matisse. Under tjugotalet förändrades hans stil sedan han återvänt till Paris. Landskapen målades direkt inför motivet, så även en rad av färgstarka blomsterstilleben och nakna modeller. Senare närmade han sig verkligheten än mer, men övergav aldrig helt minnesmåleriet.
Läs mer