Franciska Clausen

Franciska Clausen har en särställning inom den danska konsthistorien genom sin anslutning till de avantgardistiska och radikala europeiska konstriktningarna på 1920-talet som hon vid hemkomsten till Danmark kämpade för utan framgång.
Clausen föddes 1899 i Aabenraa och genomgick en omfattande konstnärlig utbildning, först vid Weimar Grossherzogliche Kunstschule, senare hemma i Danmark vid Konstakademien år 1920. Efter det studerade Clausen för Hans Hoffmann vid Hoffmann Schule für Moderne Kunst i München 1921-2, innan hon reste till Berlin för att studera med Alexander Archipenko. I Berlin blev hennes arbete detaljerat och exakt, vilket Archipenkos rena geometri krävde. När hon flyttade till Paris för att ansluta sig till Fernand Légers Académie Moderne år 1924, blev hon presenterad för kubismen och blev en del av det parisiska avantgardet.
Clausens skapande var till en början influerat av den sena kubismens geometri och Legérs mekaniska former. Léger fortsatte att ha ett visst inflytande på hennes arbete, även om intresset väcktes för flera andra modernistiska rörelser så som surrealismen, neoplasticismen och purismen. Clausen blev senare en av Piet Mondrians trognaste förkämpar.
När Clausen återvände till Danmark 1932 slutade hennes direktkontakt med det moderna europeiska avantgardet men hennes verk behöll en internationell stil som under hennes samtid avfärdades av danska kritiker. Idag anses hon vara pionjär inom den abstrakta konsten i Danmark.
Den aktuella obetitlade akvarellen är utförd i Paris 1926.