Sigrid Hjertén

I ”Harlequin och Columbine” från den för Sigrid Hjertén viktiga perioden 1914-18, ger konstnären liv till motivet med hjälp av sin raffinerade och högst personliga färgbehandling. Den kyliga svagt violetta fonden samt skimrande blekblå och smaragdgröna kaktusar står i fin kontrast till de värmande gula partierna och de röda blommorna. Färgernas temperatur och valör skapar rummet, inte den lineära geometrin. Det finns något subtilt och återhållsamt över Sigrid Hjerténs kolorit likväl som den sparsmakade teckningens gracila och eleganta linjeföring, hon var verkligen en lysande tecknare. Hjertén bollar ofta och ogenerat med perspektiv och proportioner, vilket av många i hennes samtid uppfattades som fräckt och okunnigt. Det nya stöter ju ofta på patrull, så även de franska impressionisterna, med namn som Cézanne, Monet, Degas och Renoir. Dessa möttes med oförståelse och kritik på hemmaplan och internationellt men blev konstnärliga förebilder för flera svenska konstnärer.
Det finns alltid en spirituell elegans i Sigrid Hjerténs målningar från 1910-talet, både i teckningen, linjeföringen och färgen. Den suggestiva färgens lekfullhet måste i hög grad ha påverkat publiken. Kritiken var som sagt inte alltid nådig, men den företräddes i regel av äldre gentlemän med förankring i 1800-talets nationalromantik. Sigrid Hjertén och de övriga unga målarna i kretsen kring Matisse var alla i högsta grad påverkade av Paul Cézanne, som Matisse själv utnämnde till målarkonstens största mästare. Hans koloristiska sanering och arkitektoniska bilduppbyggnad hade verkat förlösande på Matisse och de svenska konstnärerna som, med Matisse favoritelev Sigrid Hjertén i spetsen, gick samma väg.
Som alla seriösa konstnärer behövde Hjertén med hela sin själ gå upp i skapandet, ett skapande som för henne var förenat med en personlig otillfredsställelse. Men det var just detta som höll henne borta från all rutin och alla schabloner, hennes måleri är självupplevt och engagerat. Sigrid Hjertén är en av de klarast lysande stjärnorna under den svenska modernismens ungdomsperiod och framstår som en av de absolut viktigaste konstnärerna i vårt lands konsthistoria.