"Runforskaren"
Signerad Sven Erixson. Utförd 1949. Duk 111 x 89 cm.
Färg och Form, Stockholm.
Förvärvad från ovanstående.
Färg och Form, Stockholm, katalog nr 287, "Sven Erixson", 31 januari - 17 februari 1953, kat nr 1.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Sven X:et Erixson", 20 september - 30 november 2003.
Lars-Erik Åström (red), "Sven Erixsons konst", 1967, avbildad sid 156.
Thomas Millroth, "Konst på Astra", 1997, avbildad helsida i färg sid 33.
"X:et sällskapets verkkatalog", upptagen under år 1949.
Sven Erixsons målning "Runforskaren" som konstnären målade 1949 är berömd. På bilden ses professor Sven B.F. Jansson, kallad "Run-Janne", när han på 1940-talet är i full färd med att fylla i runskriften med rödfärg för att göra texten på den så kallade Holmfastristningen i Södertälje läsbar igen. Jansson var proffesor i runologi vid Stockholms universitet 1955-66 samt riksantikvarie 1966-72. Ristningen som han arbetar på i målningen är daterad till 1050-1080 e.Kr. och runmästaren som utförde den hette Östen. I ristningen ingår ett kors, vilket ger oss information att Holmfasts släkt var kristen. I övrigt är stenhällen omtalad för sin vackra utsmyckning med ett sirligt djur. Stenhällen är belägen vid den forna "Holmfasts väg" som ledde från Tälje till Näsby vid sjön Måsnaren. Runstenar var statussymboler och skulle ses av många förbipasserande, det är därför troligt att Holmfasts väg var en del i ett större vägsystem. Mycket tyder på att föregångaren till Göta landsväg gick förbi här, den äldsta och enda vägförbindelsen från Stockholm via Södertälje söderut mot Östergötland
Med på Sven Erixsons målning finns också "Run-Jannes" hustru, som vid tillfället var gravid med dottern Gunnel. Gossen i förgrunden med röd mössa är troligen konstnärens son Sverre som ofta förekommer i Erixsons konst.
Sven Erixson, idag mera känd som X:et, föddes 1899 i Stockholm. Han utbildade sig till dekorationsmålare och teckningslärare vid Tekniska skolan i Stockholm och därefter studerade han vid Högre Konstindustriella skolan och gjorde studieresor till Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Nordafrika. Som betydande konstnär inom modernt svenskt måleri låter han sig inte inordnas under etikett och stilbegrepp. Hans stora produktion präglas av en spontan och temperamentsfull stil i lysande färgmönster. Erixsons måleri pendlar mellan häftig, närmast brutal uttrycksvilja och vek lyrism. Han är en grundarna av gruppen Färg och Form, vars primitivistiska falang han tillhörde. Med sprudlande berättarglädje återgav han sina upplevelser. Han hade en obetvinglig lust att dela med sig av allt han såg. Han inspirerades liksom Bror Hjorth både av folkkonst och medeltida muralmåleri men tog även intryck av tysk expressionism. Varmast talar han dock om Chaim Soutines konst.I mängder av målningar återgav han sin livsglädje, ytorna fylldes med snabbt fångade figurer. Under trettiotalet fylldes hans bildvärld av familjen och torpidyllen, ytorna blev större och helare. Under kriget målade han på smörpapper, inte bara av praktiska skäl, utan för att uppnå den glansiga ytan som oljan ger. Berättandet avtog på 50-talet när han tog intryck av spontanism, som under de följande åren för honom övergick till ett abstrakt spontant måleri.
Läs mer