Lennart Rodhe
"Skogen"
Signerad med monogram. Duk 110 x 220 cm.
Övrig information
Startpunkten var en dyster historia i svensk offentlig konst. Både Olle Baertling och Lennart Rodhe inbjöds att göra textila utsmyckningar till Stockholms kulturhus hörsal. Baertling skulle koncenterera sig på det som sågs utifrån genom fönstren, medan Rodhe skulle ta hand om interiören. Det blev debatt och bråk under arbetets gång, och Rodhes textiltryck finns inte mer. Det är en skandal, som faller utanför dessa rader. Det viktiga här är att i samband med detta uppdrag började Rodhe 1973 fundera på hur han skulle göra detta tygtryck. Med andra ord måste han tillverka en rapport, som inte bara gav en upprepning över hela tyget men gav en stor sammanhållen bild. Som vanligt gick Rodhe noga tillväga, han nästan återuppfann rapporten som metod. Han hade aldrig tidigare använt sig av mönster, men kände väl till den arabiska traditionen. Det mönster han skapade bestod, tyckte han, av böljande armar, som påminde om den hinduiska guden Shiva. Rodhe utgår ju ofta från något icke-föreställande, där han gärna upptäcker något ”föreställande”. Därför är också andra associationer möjliga inför Shiva. Snart upptäckte han skog och grenverk. Så slank naturen in i det abstrakta genom konstnärens undermedvetna associationer.
Rapporten hade bestått av ett enkelt flätmönster, som han målade på färgbrickor, som kunde ställas samman i en spegellåda och ge intryck av hur mönstret blev en bild. Efter Shiva följde varianter på temat under namn som Tiveden och Skogen. Han har berättat för mig: ”Jag hade 103 färgbrickor som jag hade ställt samman i olika vridningar. Det kunde bli olika speglingar.”
Mönstrens princip kunde också användas i måleriet, så följde flera betydande målningar under 1970-talet. Han målade då färgbrickor som motsvarade rapporten. Så lade han dem invid varandra tills han fått en stor målning. I de större mönstermålningarna var färgbrickorna ungefär en gånger en meter. I målningarna kom dessutom ytterligare en effekt till, då han gärna målade med flytande akrylfärg, där överlappningar uppstod, så att en tredje färg skapades. Det gav rörelse och skiftande djup i bilden, som undvek det statiska. Så kan till exempel ett starkt ljus upplevas i målningarna, ett ljus som helt och hållet bor inne i färgen och mönstret.
Han använde också temat på 1980-talet på screentryckta affischer, som kunde kombineras till märkliga mönster på affischpelare. Det var Rodhes förslag till föränderlig offentlig konst. Bland annat ställdes de upp utanför Kalmars konstmuseum.
Thomas Millroth
Författare, konsthistoriker, kritiker
Formgivare
Lennart Rodhe föddes 1916 i Stockholm. Han utbildade sig bland annat vid Edward Berggrens målarskola och konsthögskolan i Stockholm med Sven X:et Erixon som lärare. Han gjorde också ett flertal studieresor till Norge, Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien. Under tiden i Paris tog Rodhe intryck av konkretismen och han kom under 1940-talet att bli en av de ledande krafterna i Sverige för riktningen och han tillhör de främsta av de svenska konstnärer som blev tongivande efter andra världskriget. 1947 deltog Lennart Rodhe i utställningen "Ung Konst" vid galleri Färg och Form i Stockholm. Kritikerna såg i utställningen ett nytt tämligen gemensamt formspråk hos denna generation svenska konstnärer och trots att många av de deltagande konstnärerna värjde sig mot en enande beteckning kom de senare att kallas ”1947 års män”. Samma generation konstnärer kallades, dock motvilligt, ”konkretister”. Det som förenade dem var en strävan bort från tidigare generationers naturalistiska avbildning av människan och naturen. Man hävdade att de rent konkreta färgerna och formerna var en verklighet i sig.
Läs mer