Martin Emond beskrivs ofta som försummad och förbisedd inom konstlitteraturen. Efter sin tid på Konstakademien, under Olle Hjortzberg, valde han istället en annan bana än konsten. Under sin livstid framstod han som en besynnerlig outsider, i alla fall inom kulturetablissemanget.

En förklaring till detta kan vara faktumet att Emond var företagsledare inom konfektionsbranschen, vilket ansågs i högsta grad oerhört borgerligt av kultureliten. Till det yttre var han borgare snarare än bohem, välklädd, punktlig och ekonomiskt välbärgad, vilket sågs som ett svek mot konstnärskapet. I och med sin företagsledarroll kunde Emond inte ägna sig åt konsten på heltid och ansågs då som en halvhjärtad konstnär vilket är intressant då Emond gjorde sig känd som ”proletärmålare” och var en av grundarna till konstnärsgruppen ”Nio unga” med bl.a. Sven "X:et" Erixson. Gruppen ställde vid flera tillfällen ut på Liljevalchs Konsthall. Senare var Emond även inblandad i en sammanslutning av skånska konstnärer som bildade ”Auragruppen” på 1930-talet.

I och med hans yrke, utövade han sin konst på sin lediga tid och när han målade var det av inre drift och en brinnande målariver. Målarglädjen och det snabba arbetssättet gjorde att Emonds produktion blev mycket stor. Detta kan ofta förknippas med "lättvindigt" och "ytligt" och i samband med hans stora utställning på Konstakademien 1945 gav Isaac Grünewald följande råd: ”Det är farligt att visa att man har lätt för att måla […] det tål inte kritikerna”.
Emonds målarglädje visar sig även i hans rikliga variation av motiv, däribland mäktiga hav, monumentala klippor och landskap med årstidernas växlingar. Till detta kommer människoporträtt från alla samhällsklasser, med scener från såväl vardag som högtid.

Hans måleri är obundet av alla "-ismer" och genomgick sin egen, högst personliga, utveckling. Där finns både expressionistiska och impressionistiska drag samt en naivism som inte utesluter realism. De konstnärer som troligen har influerat och inspirerat honom är Brueghel, Rembrandt, Goya, Degas och van Gogh. Mot slutet av 20-talet blir stilen mera målerisk, friare och allt mer egensinnig.

Auktionens nummer ”Dragspelare” är utförd på 30-talet då Emonds kolorit får en dragning mot jordnära varma toner och stilen går mot naivistiska drag. Dragspelarna är återgivna med humor och charm där hans benämning som "proletärmålare" ger sig tydligt tillkänna. Martin Emond tillhör idag en av de mer framträdande Skånemålarna. Han anslöt sig aldrig helt till en strömning eller skola utan behöll genom hela sitt konstnärskap en anmärkningsvärd självständighet.