Albert Johansson
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Till Jan Vermer 1632-75"
Signerad Albert Johansson och daterad 1978 a tergo. Pannå 120 x 150 cm.
Övrig information
Albert Johansson (1926 - 1998) debuterade 1955 på Galerie Samlaren. Han gjorde sig känd som "vitmålaren" eftersom hans dukar var just monokroma, med grov vit yta, något publiken och kritikerna inledningsvis ställde sig frågande inför. Den ryske avantgardkonstnären Kazimir Malevich hade på samma sätt fördjupat sig i den vita färgen som en väg in i måleriets mystik. Yves Klein gjorde det ett par år senare, men valde den blå färgen. På sjuttiotalet övergick Johansson till ett mer nysurrealistiskt bildspråk. Albert Johansson har ställts ut i Sverige såväl som utomlands vid många tillfällen, (bl a biennalen i Sao Paolo 1959) och han är representerad bland annat på Moderna Museet och Stedelijk museum, Amsterdam.
Formgivare
Albert Johansson föddes den 29 juli 1926 i Stensele, Västerbotten. Han flyttade till Huddinge 1955, där han bodde och arbetade i mer än 30 år. 1987 flyttade han till Klockestrand i Ångermanland och så småningom till Etebols på Gotland där han avled den 16 juli 1998. Sin konstnärliga bana inledde Albert Johansson vid Isaac Grünewalds målarskola och gick sedan vidare till Moderna konstskolan i Stockholm där han bl a studerade för Vilhelm Bjerke-Pedersen och Esaias Thorén. Albert Johansson influerades först av surrealismen men övergick så småningom till ett mer non-figurativt måleri. I detta närmar han sig Olle Baertlings konst och en av Albert Johanssons mentorer var just densamme. Albert Johansson utvecklar ett eget formspråk men i hans Johanssons ”Rymdbanor” eller ”vitmålningar” från 50-talets slut syns definitivt influenser av den gode vännens måleri.
Albert Johanssons dukar laborerar med nyanser av vitt, grått och svart som någon gång tillåts konkurrera med små fält i gult eller blått. Det är linjen som "skär ytan" som utgör dukarnas signum - såsom en ellipsbana i en oändlig rymd eller som en övergång, en avgränsning. Det är en konst som drar åt det minimalistiska hållet. Han experimenterade även med duk/material. Flera verk är utförda i betongspackel och limfärg vilket frambringar en säregen reliefverkan över motivet. Albert Johansson har en stabil efterfråga på den Skandinaviska konstmarknaden - de verk som produceras under 50-60-talen tillhör de mer eftertraktade.