August Strindberg

Strindberg närde länge tanken på en egen teater där hans dramatik kunde spelas. Sedan han under sin tid i Köpenhamn drivit en kortlivad experimentteater sökte han möjlighet att försöka på nytt. 1906 hade tiden blivit mogen. Hans dramatik hade börjat röna framgångar ute i Europa och hemma i Sverige hade den unge regissören och skådespelaren August Falck vågat sätta upp "Fröken Julie". Uppsättningen blev en succé och Strindberg kontaktade Falck för att diskutera sina planer på en mindre teater i Stockholm efter kontinental förebild. Resultatet, Intima teatern, öppnade vid Norra bantorget året därpå med Falck som direktör. Ombyggnaden och utrustningen av teaterlokalen blev mycket kostsam och Strindberg bidrog med betydande summor ur egen ficka i form av "lån" till teatern. Efter en trög start blev företaget en framgång hos publiken, om dock inte hos kritikerna. Trots detta blev teatern aldrig riktigt ekonomiskt bärande. Strindberg, som inte fick tillbaka sina pengar, blev misstänksam och avogt inställd gentemot Falck. En annan tvistefråga mellan kompanjonerna var valet av pjäser. I den ursprungliga planen hade tanken varit att man skulle variera Strindbergs dramer med verk av andra författare. Strindberg, som entusiasmerad av sitt nya forum gick in i en mycket produktiv period av dramatiskt författarskap, styrde dock teaterns repertoar till att bestå nästan uteslutande av hans egna verk. Hans prägel på teatern underströks ytterligare av att han lät ställa en byst av sig själv i foajén. Tvisten mellan honom och Falck intensifierades och till slut tog Strindberg sin hand från teatern. Falck blev därmed av med uppsättningsrätten till Strindbergs dramer, vilket gjorde projektet omöjligt att driva vidare. Företaget hade nu betydande skulder och teatern och dess inredning försattes i kvarstad. Nordin var inblandad i administrationen av konkursen och Strindberg varnar honom här för sin tidigare kompanjon: Ni vet icke hvem ni har att göra med, då ni negotierar med Falck". Strindberg menade att teaterns inredning i huvudsak var bekostad av honom, och hoppades kunna bli skuldfri genom dess försäljning. Nu var han rädd att Falck olovligen skulle bortföra den, varför han skriver till Nordin att "Det vore skäl att stänga Intima Teatern med hänglås, innan Falck bryter bort inredningen, under förevändning att denna inredning tillhör hans svåger, eller hans fru eller barn".