Laris Strunke

Laris Strunke (1931–2020) var en av den svenska modernismens mest särpräglade röster – en konstnär som med kraftfulla färgkompositioner och dynamiska former skapade ett måleri som talar direkt till betraktaren. "Jag målar tills jag kommer fram till något. Sedan kan jag ifrågasätta det." Med dessa ord beskrev han sin intuitiva och kompromisslösa process, där varje verk är ett utforskande av ljus, rum och rörelse.

Född i Riga, Lettland, tvingades Strunke fly till Sverige som tonåring under andra världskriget. Hans konstnärliga bana började i faderns ateljé, men det var vid Académie Libre och Kungliga Konsthögskolan, under Ragnar Sandbergs inflytande, som han utvecklade sitt karakteristiska uttryck. Här förenade han abstraktion med en djup känsla för rumslighet och färgens emotionella kraft.

Sedan debuten på Svensk-Franska konstgalleriet 1959 etablerade han sig snabbt som en central gestalt inom svenskt måleri. Hans storskaliga, immersiva verk visades regelbundet på prestigefyllda gallerier som Galerie Blanche och i stora institutioner både i Sverige och Lettland. Naturen var en ständig inspirationskälla, men han avbildade den aldrig – i stället skapade han en inre landskapsskildring där färgens energi och kompositionens rytm förmedlade minnet av ljus och rörelse.

Hans konstnärliga gärning har uppmärksammats internationellt och belönats med flera prestigefyllda utmärkelser, bland annat Prins Eugen-medaljen och Lettlands Tre Stjärnors orden. Som medlem av Konstakademien har han lämnat ett bestående avtryck på den svenska konstscenen, och hans verk finns representerade i betydande samlingar såsom Moderna Museet, Göteborgs konstmuseum och Lettlands nationella konstmuseum.

Laris Strunke var en visionär konstnär, ständigt i rörelse, ständigt sökande. Hans målningar fortsätter att fascinera, inspirera och utmana – tidlösa verk som inbjuder betraktaren att stiga in i en värld där färg och form vibrerar av liv.