Helge Linden

Helge Linden (1897-1961) växte upp i en konst- och musikintresserad familj. Som 25-åring började han på Carl Wilhelmsons målarskola i Stockholm. Han vistades mycket i Italien och Frankrike där han bland annat tog intryck av Cézannes och Gauguins konst. I Italien inspirerades han av quattrocento-måleriet och av den italienska arkitekturen.

Helge Linden förenklade i sitt måleri bildernas uppbyggnad till strama former, och förenade det med en vemodig ton - ofta i skymningsljus eller starkt motljus. Han räknas, tillsammans med Torsten Jovinge, som en av de främsta representanterna för den svenska purismen. Tongivande för Puristerna är avskalade detaljer och stora hela ytor. Helge Linden själv menade att hans konst var en ”syntes på realistisk grund”.

Helge Lindens stora genombrottet kom 1938. Strax därefter flyttade han tillbaka till Umeå och blev snabbt en drivande kraft i stadens konst- och kulturliv. Helge Linden var aktiv i det lokala konstlivet. Han hade stor betydelse för många av länets unga konstnärer; som kritiker och debattör – som förebild, stöd och inspiratör. Helge Linden blev en förebild för unga adepter som omgav honom i Umeå, däribland nu högaktuella Vera Frisén.

Under 1940- och -50-talen var Helge Linden en av Norrlands mest uppmärksammade målare med betydande framgångar. Han valde ofta enkla, vardagliga motiv. Måleriet karakteriseras av strama, renodlade former som ofta omges av mörka konturer och dämpade färger.

Under sina sista år drömde Helge Linden om att skapa en representativ samling med svensk konst i Umeå. Han ville ge invånarna i Västerbotten konstupplevelser, för att stimulera och inspirera kommande generationers konstnärer.

Ambitionerna hanns aldrig förverkligas före Helge Lindens bortgång 1961. Men samma år togs ett externt initiativ, som resulterade i ”Stiftelsen Helge Lindens Minne”, vilket i dag består av cirka 500 konstverk och sedan 1995 förvaltas av Västerbottens Museum. I samlingen ingår flertal museala verk av Helge Linden men även av bl.a Öyvind Fahlström, Carl Fredrik Reuterswärd, Lena Cronqvist, Ulrik Samuelson och Marie-Louise Ekman.

Ur recension i VK Umeå 2013, om Västerbottens Museums retrospektiva Helge Linden-utställning:

”De tidigaste verken kommer från tiden direkt efter Carl Wilhelmssons målarskola, då Helge Linden reste och bodde i Italien, Tyskland och Sydfrankrike och målade med oblandade färger och rörligare och mer detaljerad penselföring än i det konstnärliga språk som senare skulle bli hans starka signatur - de strama formerna och rena ytorna, ett måleri som ledde till Lindens stora genombrott i slutet av 1930-talet.

Med sina svarta konturer och rena former väckte Helge Linden internationell uppmärksamhet och blev en representant för ett nytt sätt att tolka det norrländska landskapet och Västerbottens kustland - närmare de autentiska miljöerna, slätterna och hamnbassängerna, än i tidigare måleri vilket Helge Linden ansåg i för hög grad använde turistens blick på norrlandsnaturen.”
Ur Västerbottenskuriren 14 juni 2013.