Hanna Ljungh, "Orchestration (Yesterday - Bolero)"
Utförd 2012. Kinetisk skulptur med glasbox och benställning i metall. Glas, motorik/speldosa, silikon, trä och stål. Höjd 144 cm, bredd 75 cm, djup 50 cm. Specialbyggd crate i trä medföljer.
Obetydligt ytslitage. Elektroniken fungerade vid katalogiseringstillfället.
ANNAELLEGALLERY, Stockholm.
ANNAELLEGALLERY, Stockholm, "Foundations", 19 april - 20 maj 2012.
Recension av Ljunghs utställning på galleri AnnaElleGallery 2012, från Konsten.net:
"På det nyöppnade galleriet AnnaElleGallery i Stockholm kan man i skrivande stund se en utställning med Hanna Ljunghs bilder ur serien ”Foundations”. Hanna Ljungh är utbildad på bland annat Konstfack i Stockholm och är kanske mest uppmärksammad för sina videoverk som ställts ut på bland annat Fotografiska. ”Foundations” är en utökning av serien ”Vivisections” från 2011 där Ljungh konstruerar artificiella genomskärningar som hon sedan fotograferar i sin studio. I ”Foundations” består genomskärningarna av återvunnet byggmaterial, sprayfärg och personliga ägodelar som skapar en form av artificiellt tidsdokument där konstnären är närvarande både direkt genom de personliga ägodelar hon inkorporerar i verket, samt indirekt som upphovsman. Namnet på den tidigare serien ”Vivisections” är ett äldre ord för djurförsök, och man kan se dessa serier som en sorts makaber dissektion eller grävande i det som ligger under ytan, under huden. När andra konstnärer blickar bortåt och utåt gräver Hanna Ljungh under ytan för att se vad som finns under. Ändå blir det någon sorts performance av bilderna eftersom de är artificiellt konstruerade.
Tidens obevekliga lopp är ett genomgående tema i Hanna Ljunghs bilder som påminner om årsringarna i genomskärningar av trädstammar. Även här påverkar tanken om det artificiella då det handlar om konstruktioner och inte verkliga genomskärningar. Med titlar som ”Foundation for the Future” och ”Dust to Dust” refererar fotografierna ytterligare till tidens obevekliga gång och det slut som förr eller senare drabbar alla. Bilderna ger simultant en känsla av melankoli över tidens gång och hopp för framtiden. De fungerar också som metafor för oss människor och för de olika beståndsdelar som formar oss som individer."