Pi Sarpaneva

Ann-Mari "Pi" Sarpaneva (1933-2019) var en finländsk inredningsarkitekt. Pi inledde sina studier 1951 vid Ateneum, där hon avlade examen som inredningsarkitekt. Under studietiden träffade Pi Timo Sarpaneva, som var lärare i textildesign på Ateneum från 1953 till 1956. De gifte sig 1954. Paret fick två söner, Tom och Polo. Timo Sarpaneva vann sitt första internationella pris som industridesigner på Triennalen i Milano i början av 1950-talet. Tillsammans var Timo och Pi ett framgångsrikt, produktivt och mångsidigt par, särskilt inom textilindustrin under 1950- och 60-talen. Tillsammans och var för sig designade de både vävda och tryckta tyger för flera internationella företag, bland annat Mölnlycke, Kinnasand, Tampella och Porin Puuvilla Oy.
I mitten av 1960-talet tog Sarpanevas över IKA, ett modehus i centrala Helsingfors, där traditionellt studioarbete tillämpades. Detta var startskottet för Pis självständiga och framgångsrika karriär som modedesigner. Juniper-dräkterna för kvinnor designade för Kestilä och kollektionerna gjorda av Ambiente-tyger av Leninkitukku i Salo var en stark manifestation av den oberoende talang som växte fram trots sin mans skugga.

År 1970 grundade Pi Sarpaneva P & M Design Ab tillsammans med Maj Kuhlefelt och blev särskilt känd som designer av arbetskläder. Tom Sarpaneva var verkställande direktör för företaget. Företaget hade som mest fyra anställda designers som ritade kläder åt dussintals stora företag i Finland och Sverige. Under årens lopp producerade P&M miljontals plagg, även för export, och merparten av dem tillverkades i Finland.

Pi var alert, före sin tid och en djärv experimenterare. Förutom sina textil- och klädkollektioner designade hon logotyper, trycksaker och ett antal skärgårdshus. Hon arbetade också som inredningsarkitekt under hela sin karriär och samarbetade i flera projekt med arkitekten Polo Sarpaneva.

Pi formgav också ett fåtal möbler under sin karriär. Prototypen till TF1-bordet som säljs på Bukowskis Design Sale-auktion ställdes ut första gången i Milano 1958. Bordet framställdes av en italiensk hantverkare från Ratti Company i Monza och är tillverkat av böjd plywood och i det återspeglas Pis särskilda intresse för former. TF1-bordet blev aldrig serieproducerat och prototypen ingick i italienaren Lillo (Letterio) Manganos samling och finns avbildat i boken Design Finlandese la Collezione Mangano.