Erland Cullberg, Figurer med palm.
Signerad och daterad -85. Olja på duk 87 x 78 cm.
God kondition.
Erland Cullbergs målningar är nästan omöjliga att värja sig mot. De pulserar av liv och intensiv närvaro. Med glödande färgmassor växer ansikten, situationer och händelser fram. Skapad med energiska penseldrag, stor känslighet och förbluffande kolorit. Erland Cullbergs måleri har förankringar i en expressionistisk tradition, men följer sina helt egna regler.
Erland Cullberg brukar beskrivas som en expressionist och kolorist. Sedan unga år led Cullberg av schizofreni, och han har kallat sin sjukdom för ”en spritt språngande psykisk förkylning”.
Hans konst behöver dock inte ses som någon sjukdomskonst. Erland Cullberg blev välutbildad och studerade på 1950-talet på Konstakademin för bl.a Bror Hjorth, Hugo Zuhr och Evert Lundquist. Cullberg och Evert Lundquist behöll kontakten livet ut.
År 2019 lades grunden för ett nytt stort konststipendium, i Erland Cullbergs namn. Hans syskon donerade en miljon kronor för att ett pris på 100.000 kronor ska kunna delas ut i minst tio år framöver. En styrelse med bl.a Olle Granath, Susanna Slöör och Dan Wolgers ska utse den årliga mottagaren av stipendiet.
Erland Cullberg fick sitt stora genombrott 1986 på Moderna Museet i Stockholm, där han utnämndes till “Årets Konstnär”.
”I Sverige tillhör han de absolut mest framträdande konstnärerna i dag och nästa år ska han få en separatutställning på Moderna museet.
Vi hade planerat den till i år, men det finns så mycket att välja blad så det har varit svårt att få ett samlat grepp om Cullbergs konst. Och ska vi ha ett 60-tal verk av honom här vill vi naturligtvis kunna välja de allra bästa, menar Olle Granath på Moderna museet”.
Utdrag ur reportage i DN Kultur, Hans Kronbrink 7 mars 1985
”Åtskilligt av det myckna som på senare år skrivits om Erland Cullberg har handlat om färgens märkliga väg till hans dukar - eller rent av om den färg som hamnat vid sidan av duken.
Inte för att hans säregna arbetssätt skulle vara utan betydelse. Och inte för att det skulle sakna intresse att fundera över hans roll - hur och varför hans position förändrats från Särling i början av 70-talet till Ideal i slutet. Men jag ska göra ett försök att bortse både från personligheten och från tiden. Och hålla mig till det som finns innanför ramarna på hans retrospektiva utställning på Moderna museet.
I ovanligt hög grad är Erland Cullbergs konst stillös.
I tidigare verk finns ett släktskap med - och beroende av - några andra udda: till exempel Ivan Aguéli och Åke Göransson. Och i målningar från 70-talets början kan man tycka sig känna igen rytmik och figuration från trakten av Cobra. Men där upphör varje likhet med någon annan stil och tradition - det är som om Erland Cullbergs bilder kom till vid sidan av eller på andra premisser för den samtida konsten." Utdrag ur reportage i DN Kultur, Leif Nylén 8 februari 1986
Erland Cullberg är representerad på ett stort antal museer över hela Norden. Bland annat på Moderna Museet och Nationalmuseum i Stockholm, Statens Museum for Kunst i Köpenhamn, Åbo Konstmuseum i Finland samt Museum für Kunst i tyska Lübeck.
Erland Cullberg, föddes 1931 och är känd för sitt uttrycksfulla måleri. Han är utbildad på Konstakademien i Stockholm och på Valands konsthögskola i Göteborg. Under utbildningen i Stockholm fick Cullberg diagnosen schizofreni, en "psykisk förkylning" som han själv säger. Culllberg fick sitt genombrott genom utställningen på Moderna museet 1986, då han blev både kritikerrosad och folkkär. Idag anses han vara en portalfigur för nyexpressionismen, det ofta figurativa, känslostarka måleri som växte fram efter andra världskriget med förankring i den svenska expressionismen. Men Cullbergs influenser återfinns snarare hos den spansk-grekiske 1500-tals målaren El Greco, än hos Sigrid Hjerten och Isaac Grünewald. Han anses också vara en del av den nordeuropeiska traditionen med konstnärer som Emil Nolde, Edvard Munch och Jarl Ingvarsson. Hans måleri är våldsamt, men en säkerhetsventil för honom. I aggressiva och kaotiska färgmassor finner man figurer som kämpar Cullbergs egen kamp med det egna jaget, kluvet under långa perioder av schizofreni. Han målar i ett rasande tempo och utkämpar en ständig batalj mot färgen. ”Blått är skräck, ockra vänlighet och rött lidelse”.
Läs mer