Helene Schjerfbeck, "Linneor".
Ej signerad. Utförd 1886. Olja på duk 20x35 cm.
Åldersrelaterat slitage.
Konstnärens släkt, Sjundby Gård.
"Helene Schjerfbeck", Ekenäs Museum 1984, nr 27.
"Helene Schjerfbeck", Kunstnernes Hus, Oslo, 1988, nr 20.
"Helene Schjerfbeck", Göteborgs Konstmuseum, 2.12.1987-21.2.1988, nr 20.
"Helene Schjerfbeck", Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm 1987.
"To malerinner", Modums Blaafarveverk, 23.5.-30.9.1998.
"Drommen om en have", Blaafarveverket, 13.5.-24.9.2017.
H.Ahtela, "Helena Schjerfbeck", Helsingfors, 1953, nr 160.
"Helene Schjerfbeck", red. Leena Ahtola-Moorhouse, Ateneum, 1992, nr 101, avbildad på s.130.
"Helene Schjerfbeck-150 år", red. Leena Ahtola-Moorhouse, Konstmuseet Ateneum, 2012, nr.144, avbildad på s.128.
Mitten av 1880-talet var en turbulent tid för Helene Schjerfbeck. År 1883 deltog hon för första gången i Parissalongen med verket ”Lövhyddohögtid”. Hon delade ateljé i Paris med Maria Wiik och prövade friskt nya måleriska uttryck i målningar som ”Skuggan på muren” och ”Barnets nacke”. Samma år träffade hon en engelsk konstnär, vars identitet fortfarande är okänd, och förlovade sig med honom. Även följande år deltog hon i Parissalongen och den här gången med duken ”Begravning i Bretagne” (1984), som fick dålig kritik i hemlandet. Bland annat hennes konstnärsvän Helena Westermarck opponerade sig i Finsk Tidskrift mot målningens bristfälliga färgkomposition, men var samtidigt noga med att framhäva Schjerfbecks stora talang.
Sommaren 1884 tillbringade Scherfbeck på Sjundby Gård i Sjundeå, som ägdes av hennes mosters man, Tomas A. Adlercreutz. På gården umgicks hon flitigt med sina kusiner, som ofta fick stå modeller. Gården blev en viktig plats för Schjerfbeck, som hon ofta återvände till. Skogsbacken i närheten av Gården fungerade som lekplats för barnen och den blev för Schjerfbeck även en kär plats att måla på. Här växte bland annat linneor och platsen lämpade sig särskilt väl för att måla närstudier av blommor i litet format.
Följande år präglades av svåra prövningar för den unga konstnärinnan. Hon deltog storstilat och med hela sex verk i en utställning för finländsk konst, arrangerad av senaten i Riddarhuset, men mottagandet var synnerligen svalt. Endast Maria Wiik fick ett hedersomnämnande, i övrigt ondgjorde sig kritikerna över de kvinnliga konstnärernas fallenhet att okritiskt anamma nya strömningar i konsten. Till råga på allt bröt fästmannen förlovningen vid samma tid, då hans släktingar befarade att Helenes höftskada, orsakat av ett fall i barndomen, berodde på tuberkulos. Helene Schjerfbeck förblev ogift, vilket förmodligen tog henne rätt hårt och hon förefaller särskilt ha sörjt över att hon var barnlös.
”Linneor” som kom till 1886 är tydligt inspirerat av det franska, impressionistiska friluftsmåleriet. Ljuset faller vackert på de spröda, men samtidigt livskraftiga blommorna som ramas in av en något diffust återgiven skog. Tre gråskiftande dystra trädstammar står och lutar i bakgrunden. Målningen präglas av det för Schjerfbeck karakteristiska känsliga och själfulla uttrycket. Som i så många av hennes målningar finner man även i detta verk berörelsepunkter med hennes själsliv.
Helena Schjerfbeck tillhör en av Finlands mest kända konstnärer. Hon växte upp i fattiga förhållanden i en finlandssvensk familj i Helsingfors. När Schjerfbeck vid fyra års ålder föll ned för en trappa och fick en allvarlig höftskada kunde familjen inte bekosta läkarvård och följden blev att Schjerfbeck fick en haltande gång och i perioder plågades av smärtor genom hela livet. Redan under tonåren vann Helene Schjerfbeck en stor uppskattning för sitt traditionella historiemåleri och fick stipendier för studier i Paris och resor till Italien och Ryssland. Återkommen till hemstaden Helsingfors var hon en tid lärare vid Konstföreningens ritskola men trivdes inte i den finska huvudstadens konstnärskretsar med deras nationalromantiska måleri utan drog sig tillbaka till Hyvinge och Ekenäs i södra Finland, där hon utvecklade sin särpräglade modernistiska stil, inspirerad av studier i konstböcker över de stora franska konstnärerna. Schjerfbeck är mest känd för sina avskalade självporträtt - de flesta och mest kända målade hon under åren 1939–1945 då hon var kring åttio år gammal. Men hon har också andra berömda målningar, såsom målningar av barn och flera stilleben. Genom konsthandlaren Gösta Stenman i Stockholm blev hon känd och fick möjlighet att ställa ut. Idag finns hon representerad på Ateneum och Gyllenbergs Konstmuseum i Helsingfors samt i många finländska och svenska privatsamlingar.
Läs mer