Ingrid Ruin

Ingrid Ruin föddes i Björneborg, Finland 1881. Utöver studier vid Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors 1897-1901 och vid Konstakademien i Köpenhamn 1901-03 studerade hon unikt nog för två av sin tids främsta nordiska konstnärer, Albert Edelfelt (1854-1905) samt Anders Zorn (1860-1920).

Studierna för Albert Edelfelt genomfördes 1903-05 och pågick fram till Edelfelts bortgång.

Därefter kom Ingrid Ruin till mästaren Anders Zorn i Mora. Där var hon inte bara student utan arbetade även fram till 1907 som Anders Zorns assistent. Det påvisar hur högt Zorn värderade den lovande konstnären. Anders Zorn var vid den här tiden enormt framgångsrik och fick kring dessa år bl.a uppdrag att porträttera amerikanske presidenterna Grover Cleveland (1899) samt William Howard Taft (1911).

Under 1907, vid Ingrid Ruins sista år hos Zorn i Mora, utför hon auktionens vackra och gripande porträttmålning. Det är inte klarlagt vem som suttit modell för målningen. Vissa bedömare menar att det kan föreställa Anders Zorns hustru Emma Zorn, baserat på Ingrids Ruins historik samt att målningen daterats 1907. Auktionens oljemålning samt den samtida "Morakulla stående vid bord” (1907), är tydliga exempel på Anders Zorns betydelse för Ingrid Ruins konst. Målningarna från 1907 tillhör centrala verk i Ingrid Ruins produktion. Hon kommer därefter under hela sin karriär att arbeta i denna stil, med ett driven, bred och snabb penselföring, där hon visar upp sin inspiration av mästaren Zorn, långt efter dennes bortgång.

Efter åren hos Anders Zorn i Mora flyttade Ingrid Ruin till Köpenhamn, varifrån hon reste mellan sina utställningar i bland annat Tyskland, Frankrike och Italien. I Köpenhamn gifte sig Ingrid Ruin 1919 med finske ingenjör Eric Tigerstedt. 1931 gifte hon om sig, då med Torsten Gottlob Hagelberg och flyttade till Sverige. Ingrid Ruins föräldrar byggde kring 1907 ett gult timmerhus på finska ön Härligö åt dottern, med Zorns egen ateljé som förebild. Sägnen förtäljer att Anders Zorn och Carl Larsson en sommar gemensamt seglade till Härligö för att hälsa på Ingrid Ruin. De lade då till vid den numera förfallna ångbåtsbryggan nedanför "Zornhuset”.

Ingrid Ruin genomförde separatutställningar i Stockholm 1911, 1914 och 1924 samt i Göteborg 1943. Dessutom deltog hon i flera internationella utställningar i Finland, S:t Petersburg, Köpenhamn, Oslo, Berlin och Rom. Ingrid Ruin är mest känd för sina porträtt samt av nationalromantiska motiv, särskilt med kvinnor, förmodligen efter intryck från måleristudierna hos Anders Zorn. Ingrid Ruins konst är representerad vid Serlachiusstiftelsen i Helsingfors och på flera museer i Finland.
Ingrid Ruins konstnärskap återupptäcktes 2005, i samband med hennes första retrospektiva utställning i Finland, vid Riihimäki konstmuseum. Konstmuseet kartlade Ingrid Ruins verk och lånade in målningar från både finska och svenska konstsamlingar.

"Riihimäki konstmuseums sommarutställning "Ingrid Ruin (1881–1956) – Anders Zorns elev" är konstnärens första större utställning på decennier. Utställningen presenterar en kvinnlig konstnär verksam i början av 1900-talet, som var elev till Anders Zorn (1860–1920). På utställning finns Ingrid Ruins oljemålningar, akvarellverk, teckningar och grafik samt Anders Zorns verk. Verken i utställningen har hämtats från privata samlingar, Riihimäkis konstmuseums samlingar och andra offentliga samlingar. I samband med utställningen kommer en utställningskatalog på finska och svenska att publiceras.

Ingrid Ruin, som föddes i Björneborg 1881 och verkade i Finland främst till 1931, bodde i Sverige under senare decennier. Ruin studerade i Finland vid Konstföreningens ritskola i Helsingfors (1897–1901) och Konsthögskolan i Köpenhamn (1901–1903). En viktig studiefas var studierna i Mora, Sverige under Anders Zorn från 1905. Ruins huvudproduktion består av målningar som föreställer kvinnor i nationaldräkt, porträtt och självporträtt. Under konstnärens livstid har Anders Zorns inflytande omnämnts i samband både när det gäller måleristil och motivkrets."

Ur utställningstext, Riihimäki konstmuseum 2005.