Ivan Constantinovich Aivazovsky

Den ryska målarkonstens största framgångar inom marinmåleriet förknippas framför allt med Ivan Ajvazovsky (1817-1900) som lade grunden till det ryska marinmåleriet. Han blev en förebild för flera andra framstående ryska konstnärer som inriktade sig på att återge havslandskap.

Ivan Konstantinovich Ajvazovsky, döpt som Hovhannes Aivazian, föddes 1817 i en fattig armenisk familj i den lilla kuststaden Feodosija på Krim. Han inledde sina konststudier vid Konstakademin i S:t Petersburg år 1833, där hans lärare, bl.a fransmannen Philippe Tanneur (1795-1878), i hög grad påverkade hans intresse för marinmåleriet. Under sin tid i S:t Petersburg umgicks Ajvavzovsky med många välkända kulturpersonligheter, vilket präglade hans livsåskådning och lade grunden till ett självständigt och originellt tänkesätt. Vid utexamineringen från Konstakademin år 1837 tilldelades han akademins hederspris, en guldmedalj, vilket tillät honom att fortsätta sina studier utomlands.

Redan Ajvazovskys första målningar som ställdes ut i slutet av 1830-talet väckte stort uppseende genom den tekniska briljansen, den noggranna återgivningen av naturen och entusiasmen som genomsyrade hans verk. Han fascinerades av havet, dess mäktiga, ostyrbara naturkrafter och ständiga föränderlighet. Lysande färger och kraftiga toner i Ajvazovskys målningar vittnar om hänförelse för romantikens ideal.

Under 1840-talet reste Ajvazovsky mycket omkring i Ryssland, Europa och Amerika. Under resorna målade han mycket flitigt och tack vare sin personlighet som präglades av en positiv livsinställning, handlingskraft och varm mänsklighet hade han lätt för att knyta kontakter. År 1848 återvände han till sin hemstad Feodosija, där han bodde resten av sitt liv.

År 1865 blev Ajvazovsky professor och senare även ledamot av Konstakademin i S:t Petersburg och för sina stora förtjänster inom måleriet blev han vid samma tid hedersmedlem av konstakademierna i Paris, Amsterdam, Rom och Stuttgart.

Ajvazovsky arrangerade över 120 utställningar av sina tavlor både i Ryssland och i Europa, där intäkterna gick till välgörenhet såsom fattiga konstnärer, skådespelare, studerande och familjer i Armenien som levde i knapra förhållanden. År 1865 grundade han en konstskola vid sin ateljé i Feodosija, där begåvade unga konstnärer kunde studera under hans ledning. 15 år senare öppnade han även ett konstgalleri i sin ateljé, som blev en kulturell medelpunkt och redan under Ajvazovskys livstid anordnades där konserter och teaterkvällar med bland annat Anton Rubinstein.

Ajvazovsky förde ett strävsamt och aktivt liv och hans karriär som konstnär sträckte sig över nästan 65 år. En stor del av hans produktion utgörs av havsmotiv, men han målade även stadsbilder från Moskva, S:t Petersburg och Odessa samt landskap från bland annat Ukraina och Kaukasus. Från och med 1870-talet började han påverkas av de nya demokratiska strömningarna inom konsten och de romantiska dragen dämpas något i hans produktion. Han börjar återge verkligheten på ett mer realistiskt sätt och ytliga effekter samt lysande färgprakt ersätts av lugnare och mjukare toner.

De nu till salu varande målningen ”De skeppsbrutna” från 1887 är ett representativt exempel på ovannämnda utveckling hos konstnären. Återhållen spänning och episk styrka kännetecknar hans verk från denna period och uttrycket är relativt stramt och enkelt utan att tappa det karakteristiskt magnifika. Som en röd tråd i Ajvazovskys hela produktion går dialogen mellan honom och havet-friheten och oberoendets symbol. Havet, ömsom lugnt, ömsom rasande och stormande var för honom en outtömlig källa till intryck och inspiration.

Teknisk undersökning, inkl. IRR-fotografering av verket, utförd.