Evert Lundquist, olja på duk, signerad E.L. Även signerad Evert Lundquist a tergo.
"Hatten". 73 x 60 cm.
God kondition.
Galerie Ressle, Stockholm.
Evert Lundquist, "Ur ett målarliv", 1984, jfr. sid. 209.
Ulf Linde, "Evert Lundquist - ur ett målarliv", 1996, jfr. sid. 182
Evert Lundquists ”monolitiska” målningar, där ett enstaka objekt bär hela verket, utstrålar både styrka och skörhet. Steget är inte långt till att se målningarna som en spegling av den djupt sökande och känsliga själ som Lundquist var. I detta möte av återhållsamhet och expressivitet, av ljus och mörker, av jordiskhet och besjälning skapade Evert Lundquist målningar som vibrerar.
”Hatten” var för Evert Lundquist ett ikoniskt motiv. I denna målning från 1975-76 kan vi spåra Lundquists mogna stil och de tankar som låg till grund för hans konstnärliga särställning. Auktionens oljemålning är ett exempel på hur Lundquist väljer enkla föremål som motiv, för att istället låta upplevelsen vara det väsentliga. Han lyckas dessutom få motivet att skimra med ett eget inneboende ljus.
Evert Lundquists fascination vid färg begränsas inte till koloriten utan handlar även om dess egenskaper som en ljusuppfångande materia. Bakom detta till synes spontana handlag döljer sig därmed en eftertänksam blick där Evert Lundquist väl avvägde sina enkla kompositioner för att skapa sitt alldeles egna avtryck inom svensk konst.
Under 1970-talet, sedan Evert Lundquist flyttat ut till Drottningholm, blev släktskapet med franske konstnären Jean Siméon Chardin uppenbart i hans måleri. Den fanns där redan tidigare, i en strävan att åstadkomma ett rustikt men klingande rent måleri. Men ute i Drottningholm föll allt på plats. Det blev naturligt för Evert Lundquist att måla vad som låg närmast till hands, välkända ting som han omgav sig med. Målningar som Yxan, Hatten, Boken och Tallriken tillhör denna kategori av ikoniska motiv i Evert Lundquists konstnärskap.
”Hatten” - för övrigt konstnärens egen hatt - utförde Evert Lundquist olika klassiska versioner av, varav två finns i Moderna Museets ägo.
När Evert Lundquist slog igenom 1950 som nyexpressionist hade han redan varit verksam i 30 år. Han började i den nya saklighetens anda på 1920-talet och i 1930-talets tunga expressionism, påverkad av James Ensor. Konsthistoriens giganter som Rembrandt, Chardin och van Gogh ledde honom till det pastosa måleriet, där linjer, former och färger föds samtidigt. Själv har han sagt: ”Jag trevar tills jag kommer till den punkt då det osar hett.” Lundquist skildrar det anspråkslösa, som en spade, ett ljus, en stege, ett träd, men ofta även kvinnor. Motiv som får intensitet genom starkt förenklade former, nästan upplösta av färgmassorna.
Tillsammans med Staffan Hallström, Olle Nyman, Torsten Renqvist, Sixten Lundbom och Roland Kempe tillhörde Evert Lundquist Saltsjö-Duvnäs-gruppen, en av de mer betydelsefulla konstnärsgrupperingar Sverige haft. De blev vänner under elevtiden på Konstakademien och bodde några år i Saltsjö-Duvnäs under 1940-talet. Alla rönte de stor framgång, inte minst Staffan Hallström och Olle Nyman, men allra mest Evert Lundquist, som också ställdes ut mycket internationellt.
Lundquist studerade på Carl Wilhelmsons målarskola 1924. Samma år besökte han Académie Julian i Paris innan ha fortsatte studierna på Konstakademien i Stockholm för Gösta von Hennigs, Carl Wilhelmsson och Albert Engström 1925-1931. Han blev själv professor vid Konstakademien i Stockholm 1960–1970.
Efter studierna började Lundquist skapa i en mer expressionistisk stil med beröringspunkter till Edvard Munch. Med färgen pastost pålagd, verkar konstverken skenbart handla om ett spontant måleri, men han målade tvärtom långsamt och väntade in de möjligheter som lät sig manifesteras i bilden.
Genom sitt visionära och samtidigt utmanande enkla måleri blev Lundquist en av de allra mest betydande konstnärerna i sin generation. Han representerade Sverige på Sao Paolo-biennalen, där han vann pris, och blev utvald att delta i Guggenheim International Award i New York 1964 för världens 100 bästa konstnärer, samt på Dunn International på Beaverbrook Art Gallery i Kanada och på Tate Gallery i London. Internationella museer köpte verk av Evert Lundquist och betydelsefulla internationella gallerier ville ställa ut honom, men han bestämde sig efter några år att dra sig tillbaka från den internationella konstmarknaden. Från 1953 bodde och arbetade han i en vitputsad byggnad vid Drottningholms Slott. Några år före sin död blev han totalt blind, men fortsatte ändå måla in i det sista. Huset är bevarat som Evert Lundquists ateljémuseum.
Läs mer