Victor Westerholm

Av Victor Westerholms skildringar av vattendrag är de vintriga flodmotiven förmodligen de mest kända. Dessa började han måla vid sekelskiftet 1800–1900, dvs relativt sent i sin karriär. För konstnären, som huvudsakligen levde i skärgården och vid kusten, var de mörka floderna i inlandet nya och fascinerande motiv som han återvände till gång på gång i sina verk.

Särskilt Westerholms vyer av Kymmene älv var mycket uppskattade, och 1912 fick konstnären i uppdrag att måla en tavla av Vallinkoski forsen, som inom en snar framtid skulle utnyttjas för industriellt bruk. Vallinkoski, som ligger söder om Imatra nära den nuvarande gränsen, var fortfarande en välkänd naturattraktion och ett livligt turistmål i början av 1900-talet. Flera andra betydande finländska konstnärer hade tidigare förevigat forsen, bland annat Berndt Lindholm, Hjalmar Munsterhjelm och Aukusti Uotila. Nu planerades ett kraftverk på platsen, och Westerholms verk skulle bli den sista avbildningen av forsens mäktighet innan dess saga var all.

När Westerholm anlände till Vallinkoski i december 1912 var trakten tyst, kall och mörk. Under två månader satt han hängivet och målade vid forsen, ensam och försjunken i dystra tankar. Väderförhållandena var extremt utmanande och solen visade sig inte en enda gång – i det färdiga verket kan solen knappt urskiljas som en liten prick genom molntäcket.

Westerholm gjorde flera versioner av Vallinkoski, där motivet avgränsats på olika sätt. För det egentliga beställda verket valde han en panoramavy där forsarna böljar över betraktaren i hela sin prakt och fallhöjd. Den höga horisonten leder betraktarens uppmärksamhet till forsarnas skummande kraft. I bakgrunden skymtar ett mörkt strandparti och genom molnen strilar vinterskymningens ljus.

När Westerholm målade Vallinkoski trodde han att han var den sista som avbildade den. Men forsen fick strömma fritt ett tag till när planerna på att bygga ett kraftverk på platsen gick om intet. De vyer som Westerholm målade försvann helt och hållet först på 1940- och 1950-talen, då vattennivån steg kraftigt efter att Ensos nya kraftverk som blivit på andra sidan gränsen hade färdigställts. Dammen och dess små öar muddrades bort för att effektivera kraftverkens verksamhet längs Vuoksen och endast en bred och djup kanal med ett jämnt vattenflöde återstod.

Målningen Vallinkoski, som nu är till salu, är det beställningsverk som låg till grund för Westerholms serie av Vallinkoski-verk. De andra verken i serien hamnade i betydande finländska privata och offentliga samlingar. Kort efter att verket var färdigställt skänktes det till direktör Fehling i Lybeck och har varit i samma familjs ägo sedan dess.