Hanna Frosterus-Segerstråle

Pastellen ”Mor och barn” från 1892 är ett nyckelverk i Hanna Frosterus-Segerstråles produktion. Verket var även synnerligen betydelsefullt för konstnärinnan själv och hängde alltid på paradplats i hennes hem. Tavlan kan beskrivas som ett inre självporträtt och den symboliserar hela hennes syn på moderskapet.

Hanna Frosterus-Segerstråle var bara 16 år när hon träffade sin blivande man, teologistuderande Albert Segerstråle, år 1884. De förenades i sin gemensamma syn på tro och andlighet och gifte sig år 1889. Tillsammans fick de åtta barn, ”Mor och barn” målade hon kort efter att det andra barnet, Lennart, föddes.

Verket är skapat i dämpade nyanser av bruna, gråa och benvita toner, vilket ger ett asketiskt intryck, samtidigt utstrålar det harmoni och rofylldhet. Bildens unga mamma sitter på en sängkant och betraktar kärleksfullt sitt barn som sover i hennes famn. Den fria handen håller hon på bibeln. Miljön indikerar att modellen är från enkla förhållanden.

Bara ett år före tillkomsten av ”Mor och barn” höll Finska Konstnärers en omfattande utställning på Ateneum, vars motto var att betona det unga och livskraftiga i finländsk konst och utställningen anses av många vara startskottet för den finska ungsymbolismen. Hanna Frosterus-Segerstråle deltog först fr.o.m. 1893 i dessa utställningar, men hon var säkerligen mycket intresserad av hur de nya strömningarna fick fotfäste i Finland, då förebilden var den franske konstnären Pierre Puvis de Chavannes (1824-98), som hon beundrade och uppskattade högt. Puvis de Chavannes hade även fungerat som hennes lärare hösten 1889 under hennes studietid i Paris.

I den hela linjen, slutna formen, harmoniska färgsättningen och sakrala stämningen i ”Mor och barn” ser man klart influenserna av Puvis de Chavannes läror. Samtidigt bör man komma ihåg att det fanns inslag i symbolismen som med säkerhet inte tilltalade Hanna Frosterus-Segerstråle. De mystiskt-idealistiska dragen rimmade illa med hennes naturalistiska och sunda livshållning. Däremot kunde symbolismen ge konsten en mer andlig klang och lyfta fram en djupare verklighet som var förenlig med hennes livsåskådning, helt enkelt fungera som en tolkning av den enskilda människans känslor.