Köpt av konsthandel V. Hollming 1978, sedan dess i samma familj.

Konstnärsgillet i Finland, Warszawa, Budapest 1966.

Konstnären Ahti Lavonen var en av pionjärerna för finsk informalism. Som en uttalad skribent var han också en framstående och berömd figur på det turbulenta konstfältet i Finland på 1960-talet. Centralt för Lavonens karriär som konstnär var ständig utforskning och förnyelse. Han gav upp representativiteten tidigt i sin konst och gick vidare till abstrakt uttryck. Han delade upp sin egen produktion i olika perioder, centrerade kring olika färger. Enligt Lavonen baserades färgvalet i hans konst på vilket stadium av det inre livet han gick igenom vid den givna tidpunkten. Hans svarta period började i början av 1960-talet med det andliga uppvaknandet som Lavonen upplevde, vilket ledde till att de intensiva färgerna förändrades till en asketisk förening av svart och vitt. Samtidigt började hans verk visa intresset för ytstrukturer som betonar materialitet, vilket är typiskt för informalism.

Efter sin svarta period upplevde Lavonen åter rastlöshet och ett behov att förnya sig. Konstnären började inleda sin vita period, under vilken han med sina ord kände att han hade gått in i ett obefläckat område av abstrakt konst där han äntligen kunde behärska hela konstens innersta väsen. När den vita perioden kulminerade framträdde genomtänkta färg -och silverdetaljer i hans verk. Den korta perioden som följde den vita perioden har karaktäriserats som Lavonens silverperiod. Vid den tiden sökte Lavonen lyster och klarhet i sina verk genom att frosta olika strukturer med silver. Konstnären själv nämnde att rymdvetenskapens enorma framsteg på 1960-talet och rymdtänkandet påverkade hans verk under silverperioden.
Olika element har hittat sig fram till Ahti Lavonens konst genom olika vägar, vissa genom olika sammanträffanden, andra som en kombination av konstnärlig kris och logisk utveckling. Den gula färgen hittade en gång sin plats i en målning som redan ansågs vara fullständig, när konstnären stötte på en gammal byggnadsbarack på en skogspromenad. Barackens djupt bruna vägg hade smetats med en klargul färg, vars starka glöd gjorde ett stort intryck på konstnären.

"Jag visste vid det ögonblicket att om jag tillägger samma gula färg i min egen målning, har jag löst konstverket en gång för alla, och det är vad som hände. När jag åkte hem och penslade en liten gul fläck på min målning, väcktes verket upp till liv. Efter det blev de gula, röda och blå accenterna livets symboler för mig.” – Ahti Lavonen