Alexander Calder

Alexander Calder föddes 1898 och var son till skulptören Alexander Stirling Calder och målaren Nanette Lederer Calder. Under hans uppväxt uppmuntrades han till konstnärligt skapande och skapade bland annat smycken som barn till sin systers dockor. Trots sin konstnärliga bakgrund valde Calder att studera maskinteknik och fick sin examen från Stevens Institute of Technology år 1919. Några år senare, år 1922, inledde Calder sin karriär som konstnär och de första smyckena gjorde han år 1928.

Som konstnär var Calder främst skulptör och är mest känd för sina kinetiska verk/mobiler och skulpturala verk som går att se runt om i världen, bl.a. utanför Moderna museet i Stockholm och Sprengel Museum i Hannover. Det är denna bas som skulptör som tydligt influerat Calders smycken och hans smycken präglas av ett skulpturalt formspråk med en plastisk kvalitet som mål. Som konstnär ansåg Calder att konsten inte är statisk, utan kinetisk, vilket tydligt återspeglas i hans skulpturala och kinetiska verk.

Synen på konsten som rörlig och utforskandet av rörelseenergier återfinns även i hans smycken genom en lek med rörelse, där flertalet består av rörliga delar som är kopplade till en bas. För Calder var syftet med smyckena inte att skapa traditionella smycken, utan smycken som är ”användbar” konst, men som i många fall samtidigt inte är användbara i traditionell bemärkelse.

Smyckena, som har skapats för människokroppen, blir kinetiska då de bärs och Calder skapade därmed en performance art där smyckena kom till liv vid användning. Calder var således en av de första, och långt före sin tid, inom performance art. Genom sina smycken utmanade Calder således synen på smycken men även på var gränsen mellan konstverk och bruksföremål går.

De främsta inspirationskällorna för smyckena var den abstrakta, surrealistiska och primitiva konsten, men även Bauhaus, de Stilj och konstruktivism. Detta återspeglas i de enkla formerna, kompositionerna, och hur han genom enkelheten uttrycker en berättelse. Den primitiva konsten som inspirationskälla återfinns i smyckena i Calders lek med former och användning av figurativa motiv så som löv, blommor, fåglar och andra djur, men även i den enkla användningen av metallen. För Calder var en primitiv enkelhet i formspråket viktigare än det dekadenta.

Calders smycken är harmoniska, en komposition av olika stilar och tidsperioders konst och är trots användningen av robust, hamrad mässing och silver lätta och eleganta. Smyckena är alla unika kreationer som Calder skapat för hand, och trots att det av vissa smycken finns flera stycken liknande versioner är de aldrig identiska.

Armbandet som säljs på Helsinki Spring Sale visar tydligt på den primitiva konstens drag. Spiralerna tyder på influenser från bronsålderns konst medan den kragliknande delen är en struktur som återfinns i afrikanska folks, ex. Dinkafolkets, smycken. Dessa två, bronsålderns konst och afrikansk konst, var två stora inspirationskällor för Calder vid sidan av den abstrakta och surrealistiska konsten. Samtidigt är armbandet en lek med former och rörelse då dess icketraditionella form gör att det inte rör sig med människokroppen eller ter sig som ett traditionellt armband. Så som många andra av Calders smycken är smycket inte användbart i en traditionell bemärkelse, utan är ett ”användbart” konstverk. Som konstverk får armbandet således sin fulla effekt då det bärs och sätts i relation till kroppens rörelser.

Under sin livstid hade Calder flertalet soloutställningar runt om i världen, den första på Weyhe Gallery i New York år 1928 men även i Helsingfors på Galleri Artek år 1938. Under vernissagen av utställningen på Galleri Artek bar bland annat Maire Gullichsen Calders smycken för att på så sätt ställa ut dem i deras rätta element, på människokroppen.

Av alla Alexander Calders verk var det hans smycken som blev mest personliga i och med att han ofta skapade dem till nära vänner och bekanta. Armbandet som nu säljs på Helsinki Spring Sale fick Maire Gullichsen som gåva av Calder år 1939 då hon besökte USA. Sedan dess har armbandet varit i familjens ägo. Armbandet är därmed tillverkat senast år 1939