Albert Edelfelt

Huvudstaden Helsingfors var under uppbyggnad i slutet av 1800-talet. Resenärer och turister anlände till huvudstaden antingen med järnväg eller ångbåt. De som kom till Finlands huvudstad med båt möttes av Salutorget och två kyrkor: den röda ryska ortodoxa kyrkan samt den vita Nikolaikyrkan (nuvarande Domkyrkan). Under autonomins tidevarv syns religionsfriheten i olika kyrkobyggnader i huvudstaden och denna frihet var även mycket viktig för nationalitetsandan i landet. Edelfelt målade ofta av hamnområdet med Nikolaikyrkan som symbol för Finland som ett turistland, som t.ex. vid världsutställningen i Paris 1889, där temat bl.a. var turism.

En annan orsak till intresset för hamnområdet var helt personlig. Hans mor och systrar bodde i det Salingreska huset vid Alexandersgatan 26, samma hus som Café Engel är i idag. Familjen Edelfelts hemkyrka var Nikolaikyrkan och matuppköpen gjordes på Salutorget.

När Edelfelt med hustru, barn och barnsköterska skulle vistas i Helsingfors i slutet av 1890 tog de med stor sannolikhet in på hotell Socis, dåvarande Societetshuset (idag Stadshuset). Hotellet, ritat av C.L. Engel, var ett mycket aktivt centrum för nöje. På balkongen kunde man sitta och vänta på ångbåten och i festsalen hölls konserter, bl.a. Sibelius och de första filmvisningarna. Bröderna Lumières första bio hade uruppföranden endast ett halvt år efter premiären i Paris år 1896.

Edelfelt har målat denna vintriga utsikt över Salutorget med den nybyggda Saluhallen, handlande, arbetare, draghästar, vildhundar och flanerande societetsdamer som en stillbild ur stadens pulserande liv. Denna vy såg han från ett av hotell Socis fönster. Hallen, ritad av Gustaf Nyström, öppnade sina dörrar 1889. Av främst hygieniska skäl hade Finlands första saluhall uppförts. För gourmandfamiljen Edelfelt var detta säkert ett samtalsämne. I Paris skämde hustrun Ellan bort sin man med råvaror köpta från Paris bästa gourmé-affärer. Familjens husa handlade i Hallarna och hade lovat föra Edelfelts syster Berta år 1889 på en rundvandring. Köksan påpekade att det var brukligt att damer rörde sig i Paris hallar med sina följeslagare. Matens värld hörde till kvinnans sfär på samma sätt som flanerandet i varuhusen eller besöken på utställningar. I Paris vandrade fina damer ej ensamma ute. Det samma gällde även för Helsingfors. Edelfelt har i bilden till höger avporträtterat två förtjusande unga damer på promenad med en äldre dam som ”förkläde”. Flanerarna hade egna revir och i Helsingforskrönikor berättas det att de som talade finska vandrade på den södra sidan av Esplanaden och de svenskspråkiga promenerade på den norra gatan. På torget möttes alla folkklasser. Vi ser hamnbudet, gummor med kvastar samt även några unga gymnasister i ryska uniformer i denna bild.

Av de tre kända verken, som Edelfelt målat av Salutorget, vintern 1890, är denna nu till salu varande varianten den mest kända. Den utställdes på Edelfelts privatutställning i Brandkårshuset i slutet av 1890. I Finland i 19:de Seklet (1893) illustrerar denna vinterbild av Salutorget kapitlet om Nyland med ett långt avsnitt om Helsingfors som introduktion.

Text: Marina Catani