Albert Edelfelt

I samband med Världsutställningen i Paris 1889 blev Albert Edelfelt världsberömd som porträttmålare. Han ställde ut sex porträtt, varav det mest beryktade var miljöporträttet av vetenskapsmannen Louis Pasteur, idag på Musee d’Orsay. Av 16 medaljer som utdelades åt konstnärer från Finland fick Edelfelt den högsta hedersmedaljen Medaille d’honneur. Dessutom steg han i graderna och utnämndes till officer av Hederslegionen. Som jämförelse kan nämnas att Helene Schjerfbeck fick en tredjeklassens medalj, den enda utställningsmedalj hon någonsin fick i Paris.

I Paris tog Edelfelt som porträttör emot kunder i sin stora societetsateljé. Den hade flera fönster och franska balkonger och var belägen vid 147 Avenue du Villiers. En dag i veckan var ateljén öppen för besökare. Då städades den och på stafflierna stod färdiga och halvfärdiga målningar till påseende. I denna glasbur, som han själv kallade sin ateljé, målade han porträttet av en medelålders dam, Mme Cohen, som var gift med en judisk bankir. I Edelfelts franska adliga kontaktnät ingick några förmögna judiska familjer som beställde porträtt av honom. Judiska kvinnor hade rykte om sig att vara mycket vackra och detta rykte uppehölls av en grupp professionella modeller, belle juives, som avporträtterades av finländska målare som Adolf von Becker och Helene Schjerfbeck.

Mme Cohen sitter i en rokokorottingstol iklädd en vit atlasklänning, långa festhandskar i gul-beige sämskskinn och svarta lackskor. Stolen lånades troligtvis från Edelfelts hem som låg vid samma gata. Makarna Edelfelts hem i Paris inreddes i olika historiska stilar med äkta möbler från 1700-talet. Hustrun Ellan Edelfelt tillät dock inga nystilar eller torkade blommor, vilka var vanliga på den tiden. Interiören på porträttet kunde lika väl vara från ett societetshem i Paris; till höger syns en sekretär och till vänster ett orientaliskt bord med en stor blomvas med färska blommor och en silverskål. I fonden ser vi ett tidstypiskt ateljéföremål; en ljusreflekterande vikskärm som modellerna även använde för att byta om bakom. Edelfelt använde skärmarna för att blockera ljuset från sina fönster eller som skydd mot köld uppe på sin sovalkov. Golvet är täckt av Edelfelts orientaliska mattor och en ljus björnfäll. När det var porträttseans kom societetsdamerna med sina följeslagare upp till ateljén. Några valde att byta kostym i ateljén och då hade de med sig en kammarjungfru. Under Mme Cohens porträttseanser hade hon sällskap av herr Leonmard, en 50-årig välbärgad man som följde med porträttmålandet för att öda tid under dagarna.

Porträttet är målat under försommaren 1890, en tid då Edelfelt var mycket mån om att leva upp till sitt goda rykte. Han arbetade med en varierande penselföring som bottnar i hans stora beundran för Anders Zorns spirituella skisser från våren 1890. Till exempel blåklockorna i blomvasen till vänster är mästerligt målade med några snabba penseldrag. Edelfelt lade ner mycket tid på sina porträtt i jämförelse med Zorn som målade sex porträtt på samma tid som Edelfelt slutförde ett.

Marina Catani