Helene Schjerfbeck

De konsthistoriska tillbakablickarna går som en röd tråd genom konstnären Helene Schjerfbecks produktion. Tidigt avbildade hon äldre verk på Ateneum för att under sina resor runt om i Europa (Ryssland, Italien och Tyskland) kopiera de europeiska mästarna som ett sätt att klara av sin försörjning. Det var vid sidan av detta som de djärva formexperimenten växte fram och lades åt sidan för att under de senare åren i Finland plockas fram igen då såväl konstnären som tiden var mer mogen för dem.

År 1902 flyttade konstnären till Hyvinge och fann modellerna i sin närhet där det vardagliga hamnade i fokus. Det är vedhuggare, arbeterskor och barn till grannar som avporträtteras och det som vi känner som det typiskt ”Schjerfbeckska” blir allt tydligare då isoleringen från omvärlden också tilltog. Det stora intresset för de gamla mästarna, främst renässansens Cimabue och Fra Angelico samt den något senare El Greco, kom att under denna del av konstnärskapet spela en allt större del i hennes produktion.

Det aktuella katalognumret är utfört 1928, under konstnärens tid i Ekenäs dit hon flyttade efter moderns död 1923. 1920-talet kom att bli hennes mest produktiva decennium sedan ungdomens 1880-tal. Produktionen är bred och rymmer omarbetningar av tidigare motiv, formexperiment samt en strävan bort från det tillrättalagda. Dock kom konstnärens hälsa att hindra henne från att måla i den utsträckning hon önskade.

Detta gjorde att Schjerfbeck till stor del sökte tillflykt in i andra konstnärers världar och de reproduktioner av kända konstverk hon köpt under sin ungdoms resor. I sin ensamma tillvaro blev konstlitteraturen ett sätt att blicka utåt och det lilla biblioteket fylldes på när bl.a. Gösta Stenman tog med sig böcker till konstnärinnan vid sina besök. År 1926 utförde Schjerfbeck ”Madonnan med barnet” efter Cimabues version från 1280-talet och hon fortsatte under 20 och 30-talen att inspireras av motiv från den italienska renässansen. I konstnärens anteckningar och brev nämns ofta konstnärliga förebilder som hon läst och studerat vid tidpunkten och i ett brev skriver Schjerfbeck att Cimabue representerar något rent och att hans konst äger en stillsamhet som är att eftersträva. Detta hjälpte och stärkte henne i arbetet med de ”reinkarnationer” av hennes tidigare motiv som Stenman beställde 1926. Under detta arbete påbörjade Schjerfbeck också skisser över ”verket som aldrig blivit målat” – en bild av Kristus på korset. Hon började med olika studier av kroppen på korset där tanken var att måla Kristus i helfigur.

I anslutning till denna kristusbild utförde hon även en skiss över en ängel vilken påvisar många likheter med katalognumret, dock med en mer eterisk framtoning. Projektet med denna religiösa bild gick om intet när Schjerfbeck insåg att hon inte skulle orka måla i monumentalformat. ”Flicka i grönt” utstrålar i sin sublima enkelhet ett lugn och en påtaglig stillhet, precis det som Schjerfbeck beundrade i Cimabues verk. Den religiösa framtoningen är helt borta förutom ett par svaga vita streck i bakgrunden. Det är nästan som om konstnären vill påkalla vår uppmärksamhet och ge oss möjligheten att se en vardagens ängel uppenbara sig framför oss.