"DAMEN PÅ BALKONGEN, LA PARISIENNE".
Olja på duk 72x59 cm.
Åbo Konstmuseum 2001.
Hintze nr. 280; Åbo Konsmuseum 2001 "Edelfelt i Paris" nr 46, bild sid 149; Marina Catani 2004 Albert Edelfelts biografi, pärmbild.
Utförd i Paris på vårvintern 1884.
Våren 1884 upplevde den finländska bildkonstnären Albert Edelfelt ”en doft av vår och liv” via sina enorma ateljéfönster och franska balkonger i en stor hörnateljé i ett modern ateljéhus i nordvästra Paris. Kvarteret i området kring Parc Monceau var fashionabelt med celebra grannar som kostnärerna Ernest Meissonier, John Singer-Sargent och Bastien Lépage, vilka alla ingick i Edelfelts bekantskapskrets. Ateljén bestod av två ihopslagna arbetsutrymmen med sex meter till tak och en lave. Det som var nytt för Edelfelt var friluftsmålarens dagsljus, vilket strömmade in från såväl väster som norr. Tidigare hade han alltid arbetat i ateljéer med ett kallt norrljus, vilket var lämpligt för akademiskt figurmåleri. En varm dag kunde det vara omöjligt att måla i ateljén som badade i ljus och var varm som ett växthus. Då slog Edelfelt upp sina franska balkongdörrar och lät vårluften strömma in från gatorna i Paris och de gröna kullarna vid Neuilly.
Sedan Edelfelt första gången anlände till Paris, exakt tio år tidigare, hade han alltid älskat våren. Han var förförd av dofterna men speciellt kvinnorna ute i storstadsvimlet i sina vackra sommarkläder. De som hörde till societén hade egna ekipage och gick naturligtvis inte ensamma på gatorna. De besökte utställningar, caféer och varuhus. I denna målning återknyter Edelfelt till impressionisternas urbana balkong-tema, skildrat av bl.a. Berthe Morrisot, Gustave Caillebott samt Pierre-August Renoir.
Damen på balkongen hör ikonografiskt ihop med motiv från det urbana Paris, uppbyggt enligt baron Haussmanns stadsplan med bulevarder, gröna parker, minnesmonument och höghus samt utrymmen för café- och teaterliv. Damen, en 21-årig yrkesmodell, Thérèse Lainville är klädd i promenaddräkt och sommarhatt. På en taburett ligger hennes solparasoll invid ett bord med blommor och en dagstidning – som symbol för det doftande och pulserande storstadslivet. I ögonblicksbilden klär hon av sig handskarna samtidigt som hon småleende njuter av en skön vårdag. Edelfelt har fångat denna syn in situ med en snabb och skisserande penselföring påminnande om Sargent. Paletten är friluftsmålarens klara palett med prismats grundfärger. Valörmåleriet bottnar i beundran för Bastien Lepage. Vårdoften kunde väl ordsättas av Edelfelt själv, ”ack människan lever ej av bröd allena! / …/ den härligaste sol, träden ljusgröna, en doft av vår och liv, vackra toiletter, rörelse, eleganta ekipager” (Brev till mamma, Paris 7.4 1882)
Marina Catani
Albert Edelfelt betraktas som en av Finlands största konstnärer under 1800-talet. Efter studier i Antwerpen och Paris slog han sig ner i Frankrike, där han belönades både med flera utställningsmedaljer och med Hederslegionen, bl.a. för det berömda porträttet av Pasteur. Han blev även kallad av Alexander III till St. Petersburg för av avporträttera dennes barn. Edelfelt återkom ofta till motiv ur den finländska historien, såsom illustrationerna till Fänrik Ståls sägner.
Edefelts motiv visar en konstnärlig bredd som växlar mellan folkliv i den finska skärgården, prestigefyllda societetsporträtt och historiemåleri. I sina vardagsnära skildringar lyckades han förena det traditionella akademiska måleriet med friluftsmåleriets nya tekniker, vilket nådde stora framgångar i Frankrike. Målningen Ett barns likfärd tilldelades en tredje klassens medalj på den årliga Salongen i Paris 1880, vilket var den dittills största internationella framgången för finländskt måleri.
Albert Edelfelt finns representerad framförallt på Ateneum i Helsingfors men även på Nationalmuseum i Stockholm samt på museer i Köpenhamn, Luxemburg och Paris.