Albert Edelfelt

Ung dam med solfjäder

Litteratur: B. Hintze, katalog nummer 270; Marina Catani, Edelfelt i Paris, Åbo konstmuseum och Tikanojas konsthem 2001, s. 172, bild s. 175.
Utställningar: Edelfelt i Paris, Åbo konstmuseum och Tikanojas konsthem 2001, nr. 43.

Albert Edelfelt inledde det moderna pastellmåleriets historia i Finland 1882. I Paris tog han enligt Bertel Hintze intryck av 1700-tals mästare vars verk visades i Louvre. Hintze lyfte fram konstnärer som Maurice Quentin de La Tours (1704-1788) och Jean-Baptiste Perronneaus (1715-1783) som Edelfelts förebilder, men även Gustaf Lundberg (1695-1786) och Jean-Étienne Liotard (1702-1789).

Intresset för motiv ur 1700-talets historia, främst kvinnor i tidsenliga dräkter, mötte efterfrågan under ny-stilarnas tidevarv. Speciellt ny-rokoko var en inredningstrend som medförde att flera konstsamlare, med smak för 1700-talet, gärna hängde nymålade pastellmålningar i sina salonger, vid sidan av tidsäkta verk. Ramarna var givetvis formgivna och förgyllda i denna snirkliga rocaille stil för att passa in i interiörerna. Vid sidan av ny-rokoko, utförde Edelfelt även gustavianska motiv vilket föll sig naturligt då man tänker på hans familjebakgrund. Hans far var invandrare från en svensk adlig släkt och hans mor levde sommartid i Haiko bland nostalgiska minnen omgiven av gustavianska möbler inköpta på tvångsauktion från familje-godset Kiala. Vid sidan om motiv i rokoko och gustaviansk stil, utförde Edelfelt dessutom flera motiv föreställande directoire-tiden.

Pastellen Ung dam med solfjäder (1884) är utförd i en lågmält gustaviansk kolorit med gråblå och rosa toner mot en svart fond. Den unga damen är klädd i en dräkt typisk för rokokon med en spets choker om halsen och spetsmössa över det pudrade håret. Denna typs spetsmössa ser vi ofta i avbildningar föreställande 1700-tals kammarjungfrur. Dräkter av detta slag kunde man hyra i Paris, låna av konstnärer eller ur någon bekants teatergarderob. Edelfelts konstnärskollega och ateljégranne i Paris, Gunnar Berndtson har klätt sina modeller, skildrade i 1700-tals miljöer, i liknande dräkter. Under slutet av 1800-talet var solfjädrarnas användning ännu vanlig, speciellt på konsert och opera. Man kände naturligtvis även till solfjäderns non-verbala språk, till exempel via populära operetter som Georges Bizets Carmen. En sluten solfjäder betydde ”nej”. Dock skulle ”meddelandet” stödas av blicken.

Edelfelts träffsäkra linjeteckning och känsla för färgharmonier bildar grundpelarna i hans pastellteknik. Hintze sparade inte på lovorden då han beskrev detta: ”figurmålaren Edelfelt tänkte visserligen i hög grad i linje, men han upplevde sina intryck framför allt som ljus och färg, och därför fann han i pastellkritan sitt kanske mest omedelbara uttrycksmedel, ett material, som samtidigt var linje och färg och därigenom motsvarade både tecknarens formsinne och målarens intima färgkänsla.”

Marina Catani