RYSKT KEJSERLIGT MÖBLEMANG, 6 DELAR.

Alexandra Fjodorovna Romanova (1872-1918)

Kejsarinna av Ryssland, Storfurstinna av Finland

Prinsessan Alix av Hessen föddes i Darmstadt, Tyskland, år 1872. Hon var ett av drottning Victorias älskade barnbarn, som gifte sig 1894 med Rysslands kejsare Nikolaj II. I och med sitt giftermål övergick hon till den ortodoxa tron och fick namnet Alexandra Fjodorovna. För eftervärlden är hon mest känd som Rysslands sista kejsarinna.

Enligt ett beslut av "den ryska ortodoxa synoden" i augusti 2000 kanoniserades medlemmarna av den kejserliga familjen, dvs helgonförklarades. Kejsarinnan Alexandra benämns "Den heliga Alexandra, Saint Alexandra the Passion Bearer".

Vintertid bodde kejsarinnan och den övriga kejserliga familjen alltid i Vinterpalatset i S:t Petersburg, vid stranden av floden Neva. Till sommaren flyttade man till ett av de ståtliga palatsen utanför staden (Tsarskoje Selo och Peterhof).
Det försilvrade möblemang som utropas på Bukowskis internationella vårauktion härstammar från en av kejsarinnans privata salonger i Vinterpalatset.

Möblemanget är tillverkat i mäster (?) N.F. Svirskys snickarverkstad i S:t Petersburg 1894 i samband med kejsarparets äktenskap. Den unika möbeln är ritad av arkitekt N.V. Nabokov som sedemera planerade och inredde Nikolaj II:s och Alexandra Fjodorovnas övriga privata utrymmen inklusive gardinerna.

Prinsessan Alix' väg till kejsarinna av Ryssland

Alix gifte sig osedvanligt sent vid 22-års ålder med den då 26-årige Nikolaj II. Bröllopet ägde rum två veckor efter faderns, kejsar Alexander III, bortgång.

Först nästan två år senare, i maj 1896, kröntes Nikolaj II och Alexandra i Kreml i Moskva. I samband med kröningsfestligheterna omkom tusentals bönder i det tumult som uppstod när minnesföremål delades ut. Händelsen berörde kejsarparet djupt.
Av artighetsskäl deltog de dock följande dag i den bal som hade anordnats av den franska ambassdören, något som inte höjde deras anseende i folkets ögon.

Kejsarinnan, som till naturen var tystlåten och tillbakadragen, undvek offentliga framträdanden som mycket som möjligt. Därmed förblev hon till stor del okänd för det ryska folket som dessutom var besvikna över att hon inte genast kunde ge dem en manlig tronarvinge. Alexandras fyra första barn var alla flickor; storfurstinnan Olga (1895), storfurstinnan Tatjana (1897), storfurstinnan Maria (1899) och storfurstinnan Anastasia (1901).

Den efterlängtade tronarvingen, storfursten Alexej, föddes 1904. Sonen verkade till en början helt frisk men efter redan några veckor efter födseln märkte man att allt inte stod rätt till. Det visade sig att Alexej led av obotlig blödarsjuka, hemofilia, en ärftlig sjukdom som söner kan få via modern. Familjen var djupt chockad, kejsarinnan vände sig till den ortodoxa kyrkans ritualer och tillbringade timmar i bön i sitt privata kapell.

Man försökte med alla vetenskapliga och spirituella metoder hitta ett botemedel. Alexandra vände sig även till s.k. mystiker och "heliga män" som ledde henne till helbrägdagöraren Grigorij Rasputin, som kom att ha en avgörande betydelse för hela kejsardömets framtid. Rasputin hade genom Alexejs sjukdom ett stort inflytande på kejsarinnan och den övriga familjen.

Första världskrigets utbrott 1914 kom att bli en omvälvande händelse både för Ryssland och kejsarinnan Alexandra personligen.

När Nikolaj II reste till fronten 1915 lämnade han över ansvaret att styra landet till den politiskt oerfarna Alexandra. Därmed fick den ökände Rasputin, enligt rådande uppfattning bland befolkningen, ett stort inflytande över rikets angelägenheter. Kriget var en enorm börda för Ryssland och dess ekonomi. Folket led och det rådde ungersnöd i hela landet.

Nikolaj II:s beslut att delta i kriget vid fronten, ledde till att han anklagades personligen både för krigsförlusterna och för att den tyskfödda kejsarinnan hade ansvar för dynastin Romanov. I mars 1917 gjorde den hungrande befolkningen uppror på gatorna i S:t Petersburg. Kejsaren beordrade armén att återställa ordningen. Duman bad regenten att skyndsamt förbättra invånarnas levnadsvillkor varpå denne svarade med att avsätta duman. Detta ledde till att armén sällade sig till upprorsmakarna och februarirevolutionen började.

Duman utnämnde en temporär regering och uppmanade Nikolaj II att avsäga sig makten. Den nya regeringen tillät inte kejsarfamiljen att lämna landet utan den sattes i hemarrest i Alexanders palats, Tsarskoje Selo. I augusti 1917 flyttades familjen i säkerhet till Tobolsk i Sibirien och vistades där när bolsjevikrevolutionen började i november 1917. Föjande år flyttade man dem till Jekaterinerburg där deras säkerhet garanterades av en vaktstyrka på 75 man.

Den fjärde juni 1918 utnämndes bolsjeviken Jakov Jurovskij, vars lojalitet riktades mot de nya makthavarna i Moskva, till ny befälhavare för kejsarfamiljens vaktstyrka. Den 13 juni fick han order från högre ort att avrätta hela familjen.

Några dagar senare skickades en del av tjänstefolket bort på order av befälhavare Jurovskij och snart därefter sköts hela den kejserliga familjen. Kropparna forslades till en övergiven gruva utanför staden. Den kejserliga familjens okända öde sysselsatte människor jorden runt i årtionden.

Befälhavare Jurovskijs hemliga rapport hittades redan på 1970-talet men kom till allmän kännedom först på 1990-talet vilket möjliggjorde en upptäckt av kvarlevorna.

Nesin, Vadim: The Imperial Winter Palace during the reign of the last Emperor (1894-1917). St. Petersburg 1999. Bilder på sidorna 124-125, 126 och 144-145.